När jag var liten så satt jag ofta i pappas knä i vardagsrumsfotöljen och lyssnade på Vreeswiijks - Turistens klagan. Pappa älskade den, han njöt av barnens skratt. Och jag förstår honom, man känner livet i sig av den.
Turistens klagan är jätteviktig just därför för mig. Kanske just extra betydelsefull eftersom han inte är i livet. Sitter och lyssnar på den just nu. Någon gång ska jag på en sommaravslutning sjunga och spela denna tillsammans med en hel drös med ungar som ska skråla "rajrajrajrajrajrajraj-raj" i full hals.