Igår var jag och min mamma och hälsade på min mormor som just nu befinner sig på ett rehabiliterings hem. Vi hade med oss Lykke för att visa henne för mormor. Väl där satt de och åt och så hör jag hur en tant säger något jag inte förstår. Först struntar jag i det, men sen hör jag henne säga det igen.

Tonfallet lät inte så trevligt så jag förbereder mig på att det är hunden hon har något emot som är med (man får ha hundar där). Hon upprepar igen det hon säger och det låter ungefär som:

"måtte kakkas"

Jag svarar då ganska syrligt: "Jag förstår inte finska, jag pratar svenska".

Varpå den andra tanten som sitter bredvid den "spydiga finskspråkiga damen" säger: "Jag tror hon måste kräkas"..

Måtte kakkas = Måste kräkas.

Ja, jag är precis så pinsam i verkliga livet fast oftast ännu värre.