FÖRSTA VECKAN EFTER BRÖLLOPET

Publicerat: 2011-10-31 Kl: 20:50:00 | I kategori: Bröllop & allt vad det innebär | 14 kommentarer





Vi vill absolut inte kalla det bröllopsresa men vi behövde ett litet andrum. Så vi packade alla nödvändigheter och begav oss iväg på fyra hjul på en klassisk svennebanan resa genom Sverige. Först ut ett stopp på Vingåkers Factory Outlet, ut kom vi med två Polarn och Pyret overaller till lillskrutt samt de dyraste vantar jag någonsin köpt. Också de till lillskrutt. Sätter lika mycket som det kostade att hon kommer tappa sina fina Hestra vantar vid första användningstillfället. Men bra, då får vi tillbaka pengarna. Första natten sov vi vid Göta Kanal och vi sov faktiskt riktigt bra. Äntligen fick jag ligga och sova tätt tätt intill min dotter. Hemma vägrar hon att numera sova i samma säng. Jag saknar det enormt. En tidig morgonpromenad i ett ödsligt samhälle och vi tänker tankar som "hur kan man bo här". Glesbygdssverige. Vi rullar vidare genom landet och jag checkar in på Öresundsbron på facebook. Precis som förra gången förvirrar vi oss i Köpstaden innan vi hittar rätt och styr målet mot Bläsinge hamn. En gammal fiskeby på östra Öland där tiden stått still. Det är inte "shorts och t-shirt väder" men solen skiner och vi får se en häpnandsväckande regnbåge över havet. Jag är snabb med kameran. Jag råsteker potatis och dricker rödvin och lyssnar samtidigt som radion spelar musik. Martin och Tuva grillar. Martin ber om en leksak. Tuva ligger på en filt, jag kastar ut leksaken och träffar självklart mitt i skallen på Tuva. Typiskt mig. Nåväl, svedan och värken gick snabbt över men det är inte slut på den varan. Det kommer mera av tyngre kaliber. Läs vidare.

Dagen efter promenarar vi in in i Bläsinge. Under natten har det blivit svalare och vädret kräver jeans och jacka. Ringen blänker på mitt finger. Jag är extra noga med hur jag håller handen när jag betalar i affären. Besviket konstaterar jag att ingen verkar lägga märke till mitt glänsande och diamantbeströdda finger. Nåväl. Det mesta rinner av mig för jag är nygift med världens lyckligaste. Vi väljer själva när vi vill ha kontakt med omvärlden. Vi behöver få vårt andrum och landa. Ringer Jenny när vi kommit till rätta i Böda Hamn. Jag skrattar och pratar alldeles för högt så att de andra intill säkert hör vad jag säger. Men vad gör det när jag pratar om det bästa jag någonsin varit med om. Vårt bröllop. Vårt magiska bröllop. Vi dricker öl och är så jävla kära. Tuva leker på filtar på marken. Det är kyligt i luften och hon skrattar och vi skrattar. Hon skrattar när vi skrattar och vi skrattar när vi skrattar. Vi är så lyckliga. De andra får gärna se hur lyckliga vi är. Inte så att jag sätter dit det själv men hade någon annan gjort det så hade jag inte haft något emot om det stod "Nygifta" på husbilen. När Tuva somnat dricker vi bubbel och har räkfrossa. Tidigare under dagen tog vi en sväng tillbaka til Kalmar och shoppade. Livet är fantastiskt.

Sen börjar vi bege oss hemåt. Vi känner att vi gärna vi börjar bli redo att återvända till det liv som väntar efter bröllopet. Eller är vi? Eller gör vi det för att vi måste? Jag kan fortfarande inte prata om bröllopet utan prata osammanhängande och gå upp i falsett. Fortfarande uppe i det blå. Och på rosa moln. Samtidigt. Sista kvällen tänker vi spendera i mysiga Västervik. Vi får en perfekt plats i hamnen. Solen skiner och det är återigen shorts och tshirt väder. Innan har vi haft hemliga bestyr på Oskarshamns vårdcentral av en mindre rolig anledning. Speciellt inte när man inte ens varit gift i en vecka men nu ser vi det som ett roligt minne. I Västervik tar Martin Tuva på promenad. Jag kryper ner under en filt mitt på blanka eftermiddagen. Vaknar av ett mms från min make. Bilden föreställer en stor stark. Jag frågar var han är och får tillbaka "Jag och Tuva är på Harrys. Vila du. Puss" Jag får energi. På med lite läppglans. Nygift som jag är så anstränger jag mig lite extra med allt och varje dag. Känner mig snygg, sexig men inte det minsta singel när jag går med gps funktionen i handen med siktet inställt på Harrys i Västervik. Martin tror att jag ligger kvar och sover. Kommer fram till hamnen och får syn på krogen. Smyger bakom en glasskiosk och ser Martin och Tuva vid ett bord på uteserveringen. Slår upp Harrys i Västervik på Eniro. Ringer. "Hej, det här kanske låter lite konstigt men ser du mannen på uteserveringen med en rosa barnvagn? Bra, kan du servera honom en till stor stark och hälsa från hans fru? Ja, vi är nygifta". En mycket förvånad nygift Martin blir serverad en stor stark från en rar servitris med ett stort leende"din fru tycker att du ska ha den här".

Jag kan inte hålla mig längre och smyger strax därpå fram och vi fnissar och pussas och jag hoppar över staketet till Harrys som en liten 17-åring som plankar in på krogen. Hela världen är min och jag gör precis som jag vill. Jag slår på stort och beställer in en "Pink Mojito". Men det slutar med att Martin får sitta och sippa på den sliskiga drinken och jag klunkar hans öl. Det där söta är inte riktigt min grej. Vi frågar den rara servitrisen med det stora leendet om hon kan rekommendera någon bra restaurang i staden. Vi tänker nämligen göra oss fina, natta Tuva i vagnen och gå ut och äta på kvällen. Nygifta som vi är. Vi nästan studsar tillbaka till husbilen. Precis intill ligger en megastor båt som Martin pekar på och låtsas som att det är hans. Vi fnissar. Den bubblande stämningen får ett abrupt slut när det som händer inte får hända. Klandra oss inte. Vi har gjort det tillräckligt och plågat oss med hur vi kunde låta det hända.

I ett obevakat ögonblick dunsar Tuva en och en halv meter rätt ner i golvet. Jag kommer aldrig glömma det ljudet. Dunsen. Tystnaden. Skriket. Har aldrig hört henne skrika så. Men efter en stund slutar hon gråta men hon har ett ilsket rött streck i huvudet och ansiktet och man vet ju aldrig. Vi ringer vårdguiden och de bekräftar det vi redan beslutat oss för. Det blev en lång kväll på Västerås Barnakut. Tester och kontroller. Allt ser bra ut. Ingen hjärnskakning eller annat. Vi får gå hem. Gråter lite till av tacksamhet och nattar Tuva i sängen. Vi kramar varandra lite extra hårt och ser på varandra utan att säga så mycket. Vi kommunicerar via ögonen och kramar. Vi vet vad vi båda tänker och vi behöver inte säga det högt. Vi lugnar alla våra nära som vi tidigare informerat om vad som hänt. Äter pizza och försöker varva ner till en film. Somnar i "trippelspoon" tätt intill.

Dagen efter stannar vi till på Toys R Us i Norrköping. Hade hon kunnat hade hon fått välja vilken leksak hon än ville. Vi väljer en krypboll från Bellino som blinkar och spelar. Vi tror att hon kommer älska den. Vi har aldrig sett henne leka med den. Men tanken var god.

Sen åker vi de sista milen som tar oss hem. Vi har varit gifta i sex dagar och på den tiden har vi både grälat, gråtit, besökt akuten (och vårdcentralen) men också pussats extra mycket och med oss tar vi alla fina minnen.


14 kommentarer, kommentera här!

IKVÄLL HÄNDE DET!

Publicerat: 2011-10-31 Kl: 20:25:04 | I kategori: Tuva & allt vad det innebär | 3 kommentarer




Gröt. Pyjamas. Saga och välling. Tandborstning. Lägger Tuva i sängen, smeker henne över pannan. Talar om att hon är det finaste som finns och pussar henne god natt. Går där ifrån.

...och hon somnar!

Äntligen! Prisa 5- minuters metoden! Nu är vi där!!!
Nästan läge att ta fram det där Amarone vinet som jag aldrig annars lyckas motivera ett tillräckligt stort tillfälle för att öppna. Alla ni med mardrömsnattningar och som kör 5- minuters och tvivlar - ge inte upp! :-)



PS! Snart kommer ett mastodont inlägg om den lilla resan vi gjorde efter bröllopet. Har startat upp den gamla datorn ("vad är det som låter som en jetmotor" undrade M när jag satte på den) men har därför kommit åt bilderna. Alltså gamla datorn som i gamla datorn innan nya datorn. Ni fattar. Den nya är inlämnad på reperation hos Samsung. Hur de nu ska lyckas laga den...

PS2 Nu somnade Martin. Inget Amarone vin här inte. Tid för insomning 20:26. Jag som ville se "Den som dräper" med honom. Brukar ni titta? Dansk deckare 21.00 på fyran.


3 kommentarer, kommentera här!

Ibland måste man lyxa till det

Publicerat: 2011-10-31 Kl: 12:07:00 | I kategori: Mode & sånt | 10 kommentarer



"Ibland måste man lyxa till det" säger Lidlsnubben i reklamen. "Att lyxa till det" har fått helt andra proportioner sen vi båda hade två heltidslöner. I fredags tyckte jag att jag lyxade till det när jag unnade mig det här armbandet på rea på KappAhl. Jag tänker inte ens berätta vad jag fick ge för det men jag gissar att en ost på Lidl är dyrare, fast det är billigt. Ni förstår. Men då återkommer vi till det jag ständigt försöker leva efter, att se de små sakerna. Jag blir verkligen ärligt glad och lite till mig över mitt reafyndade armband. Det blir lite roligare att göra sig fin dagen därpå när jag vet att ett nytt armband väntar på att få pryda min handled. I viss mån kan jag se en utmaning med att "rätta munnen efter matsäcken". Men visst, jag erkänner att det finns stunder jag drömmer om att återigen få två heltidslöner (eller åtminstone en) på lönekontot men framtills dess får jag fortsätta att klippa ut rabattkuponger och ibland unna mig något extra, som ett tjugokronors armband på KappAhl.



10 kommentarer, kommentera här!
RSS 2.0