Vi kom hem före Tuva igår så vi fick vänta på att skulle komma till oss. Väntan blev inte längre än en ca en timme men ändå, vilken väntan. Vi sprang och kikade i fönstret och ut på gatan efter varje bil som kom. Sen kom hon. Vår alldeles underbara arga älskling som inte alls kunde hantera situationen av att vi var tillbaka och slängde, skrek och vred sig. Vår älskling. Sen gick vi in och tittade på katten och då släppte det snabbt. Kram, gos och bus. Så glad över vår helg som vi fick på tu man hand och också för hennes skull som fått en ännu mer fördjupad relation till sina barnvakter. Nu kör vi bröllopsvecka nr2!