VEMODIG FÖRSÄLJNING

Publicerat: 2012-06-29 Kl: 10:17:08 | I kategori: Vardag & allt vad det innebär | 2 kommentarer


 
Igår var jag hos min mormor och morfars sommarstuga på bilden ovan håller jag på och tjärar in papptaket. Min mormor och morfar är inte längre kvar i livet och det finns inte längre tid att varken vistas eller sköta sommarstugan så nu ska min mamma och moster sälja. Men det är mycket vemodigt då mormor och morfar byggde den själva 1959 och min mamma och moster har så många minnen från stugan och så även jag. Främst av min mormor, hon sitter liksom i väggarna och det är just det som är den sorgligaste biten.
 
Idag är solen här och ikväll är det Trosas största happening. Stadsloppet. Har förgäves försökt att få ihop  lite kompisar att göra något roligt med då det här är en kväll som upplagt för party. Men istället blir det kanske så att Martin och jag kan gå ut och titta på loppet och det vore vi så välförtjänta av då Martin jobbat på huset varje kväll denna vecka till sent. Vi får se! I detta nu har jag tagit en paus från skrivandet av vårdbidragsansökan till Tuva som jag sitter och skriver om till försäkringskassan. Har redan ägnat tre timmar tidigare åt detta och skrivit fyra sidor, men fått ännu mer som jag behöver berätta och skriva om från tips av vår ena kurator. Det är mycket tid som spenderas vid datorn just nu när Ruva somver eller som nu, ute på promenad med hennes mormor.
 


2 kommentarer, kommentera här!

IDAG ÄR DET BARA EN MÅNAD KVAR

Publicerat: 2012-06-28 Kl: 19:10:40 | I kategori: Bröllop & allt vad det innebär | 4 kommentarer


   
Min fina Sandra ute i kohagen...Ser ni vad hon skrattar med ögonen.
 
 
Fotona är från Sandra och Marcus provfotografering med deras duktiga bröllopsfotograf Lina Nydahl. Vill ni ser mer av fotona från bröllopsdagen så klicka här.
 

Jag tyckte det var väldigt roligt att planera vårt bröllop, men att planera någon annans är ännu roligare!
(Det är nu Sandra och Marcus börjar bli oroliga efter att läst meningen här ovan). Jag skriver inte mycket om Sandra och Marcus bröllop, fast det upptar den största delen av min tankeverksamhet (nu blir de oroliga igen). Men det är just eftersom de känner till min blogg och även läser (eller Marcus orkar inte läsa, han tittar mest på bilderna men när han ser bild på sig själv så väcks nog intresset även för texten). Men därför kan jag inte dela med mig av alla tankar och "the life of being a toastmaster". På något sätt känns det här nästan ännu viktigare än mitt eget bröllop, eller den uppgift som vilar på mig är mycket större nu som toastmaster än som brud. Då kunde jag bara lalla runt med planering av bordsdekorationer och de största och svåraste besluten var bordsplaceringen och om jag skulle ha utsläppt eller uppsatt hår (ni som hängt med vet att jag valde en blandning). 
 
Men nu är middagen och festen i mina händer och... herregud. (Nu blir Marcus och Sandra så oroliga att de snart tar tillbaka förtroendet som toastmaster till deras bröllop). I vilket fall, idag är det en månad kvar och jag har såklart stenkoll på läget (skriver bara så för att Sandra och Marcus läser och för att de nu ska ändra sig och inte ta tillbaka förtroendet, ni andra kan ju lista ut sanningen). Men, när det väl kommer till kritan så blir det magiskt oavsett och jag har som alltid säkert förstorat min uppgift och lagt för mycket betydelse vid min egen insats. Sandra och Marcus är magiska, alltså blir deras bröllop magi. Om sen talen kommer innan alla hunnit sätta sig till bords och jag råkar hänvisa bröllopsgästerna till fel bröllopslokal är en helt annan femma och det återstår bara att se... (Där förlorade jag nu helt och hållet brudparets förtroende, ooops).
 
 
 
 
 
 
 


4 kommentarer, kommentera här!

Min första krönika

Publicerat: 2012-06-27 Kl: 23:41:15 | I kategori: Vardag & allt vad det innebär | 3 kommentarer


Ligger under täcket och känner mig alldeles pirrig i magen. Om jag håller mig vaken i fem timmar till så kan jag möta tidningsutbudet och ta tidningen direkt i handen. För en tid sedan fick jag ett samtal från Södermanlands nyheter. Blev nervös och trodde de ville stänga ner bloggen men istället ville de fråga om jag kunde skriva två krönikor i sommar. Imorgon kommer min första. Ni som hängt med känner igen storyn. Dock alltid lika aktuell, även om det är elva år sedan. 
 
 
Men nu, sova.


3 kommentarer, kommentera här!
RSS 2.0