DET FÅR BLI TILL ATT SLANGA

Publicerat: 2013-09-09 Kl: 21:10:02 | I kategori: Vardag & allt vad det innebär | 2 kommentarer


Imorgon måste jag stanna hemma från jobbet. Varför? Jo, för jag kan inte hitta vårt tankkort och vi har typ noll kronor på kontot. Alltså inga pengar - ingen bensin - inget jobb.

Och hur kommer detta sig? Det kan bero på att jag av någon anledning råkat tappa bort mitt tankkort men i så fall pga stress och för tight schema. Sen kan det ännu mer vara så att min man slarvat bort det, då pga tankspriddhet. Just nu är konflikten att vi båda skyller på varandra men inte kommer vi vårt tankkort närmare för det. Och nej, jag ska inte stanna hemma från jobbet, jag har högre arbetsmoral än så (och så funkar det ju inte att jag arbetsvägrar fram till den 25:e pga ingen läkare sjukskriver en som tappat bort sina kreditkort och handlat upp sin lön).

Har faktiskt aldrig någonsin fått bensinstopp trots att jag kör in i det längsta på tom tank. Men pass upp på era bilar ni som bor i våra trakter för kanske är det mig ni ser smygandes med slangen i höstskuggorna om kvällen...



2 kommentarer, kommentera här!

GÅVAN

Publicerat: 2013-09-09 Kl: 15:41:12 | I kategori: Fest, helg & vänner | 3 kommentarer


Har ni vänner som ni upplever är för bra för att vara sanna? Som ger så mycket av sig själva i kärlek, tid och omsorg. Jag hoppas så. Så har nämligen vi det. Själv kan jag ligga sömnlös över att jag själv inte alls upplever mig vara en sådan för efter bröllop och husbygge känns det som om vi urmjölkat det yttersta av vår vänskapsskara. Så just därför blir jag så glad när vi äntligen, eller jag, kan hjälpa till. 
 
I lördags stod vi alla fyra och förberedde kvällens middag i Janes och Robins nya sommarstuga. Ni vet, fotografvännerna som efter att fotat vårt bröllop (som vi dessutom vann som brölllopsfotografering) blivit tighta livslånga vänner med (a true lovestory). I alla fall i vad som jag nu efteråt förstår var ett strategiskt valt tillfälle för våra män hade precis lämnat köket så det bara var vi och Tuva satt nöjd och ritade så frågar Jane: 
 
-Sofie, jag skulle vilja be dig om en tjänst.  
 
Varpå jag blir alldeles till mig över att få tillfällen att i alla fall få möjlighet att ge tillbaka på något vis eftersom Jane (och Robin) är båda riktiga "givers" som gjort så mycket för oss. Jane helt makalös med det där med att ge och hjälpa till och kan överraska en med den ena gåvan i olika format efter den andra. Men det hela tog en tvär vändning då hon säger:
 
-Jag vill att du tar emot en sak. En ring.
 
Likt en mask som ska sättas på krok börjar jag verbalt att värja mig. Men vad nu, det var ju äntligen jag som skulle fånge och inte tvärtom och hur kunde det bli såhär? Jane stod på sig, hon förklarade att hon förstod att min reaktion skulle bli att jag först skulle tycka det var jobbigt (säkert därför den smarte jäveln började med att lägga upp det som en tjänst). Sen fick jag lyssna till historien. Om ringen hon fått av sin fd svärmor i ett tidigare långt förhållande, som trots uppbrottet inte velat ha tillbaka ringen men förstått att Jane få svårt att bära den och gett sitt samtycke till att hon skulle få göra som hon ville med den. Hon valde att ge den till mig. 
 
Så nu sitter jag här med ett diamantbestrött ringfinger på högerhanden stannar upp under dagen för att både beundra samt hämta andan och begrunda det stora och fina i gesten som verkligen känns att den kommer från hjärtat. Jag tror att den här ringen kommer att symbolisera många saker för mig, vänskapen till Jane, saker som kan få olika sorters värden och betydelser i olika händer och i olika skeden livet. Sen har den dessutom inte bara emotionellt och estetiskt värde och det gör mig så generad över hela sammantaget så jag tappar orden. Vilket jag säkert även gjorde i lördags, så om du läser det här Jane, vilket dag vet att du gör. Så är jag väldigt, väldigt rörd och tacksam. 
 
 
Lovar att visa bild på den fantastiskt vackra och väldigt "Sofieiga" ringen någon annan dag. 


3 kommentarer, kommentera här!

SÅDÄR DÅ VAR VI KLARA MED SOMMAREN

Publicerat: 2013-09-01 Kl: 15:57:00 | I kategori: Mat, vin & annat gott | 3 kommentarer


 
 
 
Igår hade vi Martins bror och sambo på besök. Vi har knappt träffats alls det senaste halvåret pga hus och jobb men igår fick vi äntligen till en middag hos oss för ovanlighetensskull. Jag gjorde Öjebytoast som förrätt, Martin stod för varmrätten, dillkött som jag älskar. Efterrätt blev hemmagjord färskostglass som jag länge velat prova. Har dock ingen snitsig glassmaskin utan fick gå och veva i frysen med jämna mellanrum.  
 
 
 
 
Nu har vi ett litet köksbord med plats för fyra personer som vi ska ha temporärt tills vi gjort vårt egna riktiga matbord. Bordet vi har nu köpte jag på loppis förra veckan för tjugofem spänn. Bra köp. 
 
 
  
 
Mormorsservis, gryta, stearinljus och rödvin. Hösten är i antågande och vi välkomnar den med stor aptit på passande maträtter.
 
 
 
 Sen måste jag avslutningsvis visa en bild på klänningen som jag slängde med av bara farten i söndags på Americanas bagsale. Älskar tanken på att någon annan haftcden före mig och fantisera över vilket slags tillfälle osv. Sen gick jag loss lite på sminket eftersom det var ett tag sedan och jag tycker det är så roligt men bestämt mig för att skära ner på att sminka mig till jobbet och även annars. Är själv uppväxt med världens bästa mamma på alla sätt men som alltid sminkat sig varje dag och det vill jag stå emot och inte föra vidare till barnen på jobbet eller till Tuva. Jag vill lyftavfram en konstnärlig och lekfull relation till smink som bygger på lust och inte just tillfälle eller tvångsmässigt vanebildande. Nu hamnade jag väldigt off topic, från dillkött till sminkrutiner. 


3 kommentarer, kommentera här!
RSS 2.0