Jag tycker om att ta vara på saker. Fråga min man, han tycker inte alltid att detta är något positivt. "Åh, nej jag kan inte slänga det här kvittot det är från när vi handlade på vår gamla ICA affär i Örebro". Typ sån är jag. Mitt sparande och samlande kan lätt gå till överdrift eftersom jag knyter ett känslomässigt band till varenda pinal. Men om man tittar på min ljusbricka så har jag lyckats ändå. För där har jag fått in; en gren som jag hittade i en gran som av misstag följt med bland granens barr och som jag "tyckte synd om" och inte kunde slänga. Ett ståltrådshjärta som jag gjort med barnen på jobbet för flera år sedan. Snöret och zinkhjärtat runt hyacintvasen fick jag på ett paket från min vän Carolina förrförra helgen.