CARPE FIGHTEN

Publicerat: 2013-10-07 Kl: 23:18:44 | I kategori: Kärlek & allt vad det innebär | 10 kommentarer



                       


Det spelar ingen roll att vi snart hängt ihop i tio år vi kommer nog alltid att ha sämsta kommunikationen med varandra när det är i kritiskt läge som bäddat för bråk. Det skulle vara så lätt att bara vända om, ge efter lite, omformulera eller bara släppa men varken han eller jag fixar det. Därav bråken. Jag som är dramatisk till min läggning men aldrig varit långsint har på senare tid också börjat "fastna i tjafset" och inte kan komma vidare.

Så vansinnigt onödigt och osmickrande. Jag skäms. Men det sätter sig liksom som ångest i bröstet och jag kommer inte vidare. Som ikväll, vi sabbade det helt. Efter bygg och nattning skulle vi sammanstråla vid tio och "ha kväll" (ligga i soffan och somna tjugo minuter in i en serie). Men så kommersen kommentar om varför jag inte gjort si (flyttat en sak två meter i rummet) och där var vi igång. Jag blir så trött på oss. Vi kommer förmodligen alltid att vara på detta sätt.

Ni ser vilken sucker jag är på bekräftelse. Det räckte med två uppskattande kommentarer så är jag här igen, självutlämnande och törstar efter mer. 

PS Är ni sånt par där ni har som regel att aldrig gå och lägga er osams? Eller ännu värre, som aldrig bråkar, sorry men då har ni nog större bekymmer än oss. 

                           

     Jaja, han sover men kanske ändå ska pussa lite på honom ändå. 
Bara för att han är så jäkla hopplös och jag likaså, ungefär som hans fula mössa. 




10 kommentarer, kommentera här!
Tidigare inlägg
RSS 2.0