VARFÖR ALDRIG VARA LAGOM?

Jag hade inte alls tänkt att jag skulle göra något mer än att städa inför min födelsedagsfest. Det började med att jag hittade några gamla ljusmanschetter hemma hos mamma och sen gick jag totally bananas.
Skrev detta som facebook status: "Varför kan jag inte bjuda hem folk i all enkelhet UTAN att möblera om hela huset, klippa sönder mammas gardiner och plocka fram julpynt. / Varför kan jag aldrig vara lagom?" Och jag fick ett fint svar såsom "Men det är ju det som är du. Och vi vill ha dig precis som du är"! Så det känns bra, med vänner som har överseende för min galenskap och som förstår. För det är precis såhär som jag är som person. Går aldrig att vara lite lagom utan allt ska dras till det extrema och med överdrift. Jag blir så galet trött på mig själv ibland. Jag blir liksom mätt på mig själv. Bloggandet kan nog bidra till det. Just nu är jag sjukt trött på mig själv som "fenomen". Okej, släpper det här nu för nu börjar det bli för flummigt. Ta istället en titt på mitt födelsedagspiff...

Men visst blir man inte lite lycklig när någon ansträngt sig? ;-)

Wow!

Jag är för första gången inne på din blogg och måste nu gå igenom alla dina kategorier för jag blev sååå intresserad så fort jag kom in på bloggen, du har jätte fina bilder :) Tack. / En person som kommer följa din blogg framöver.

Haha. Jag blir inte ett dugg förvånad. Och du ska inte bli trött på dig själv Sofie. Det är juh det här som är så sablans härligt med dig...och ja, svaret på din fråga...man blir superlycklig när nån har ansträngt sig.

Jo, man blir superlycklig! Klart att Sofie ska firas!! :D

Apropå facebook så har du en vänförfrågan från en Sandra S. Där kan du se vem jag är om du vill. =)



Kram S

Jätte fint gillar leopard duken ...

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥



Du hade verkligen gjort jättejättefint och det är såklart man bli extra glad som gäst när värdinnan ansträngt sig så!

Oj, vilken härlig blogg du har (förstagångsbesökare) och jag kan verkligen känna igen mig i just det här inlägget. "Less i more" är inte heller min melodi när det kommer till sånt här, även om jag tror att jag mött min överman :)



Fint inlägg om din pappa förresten, berörde verkligen till tårar och jag kan inte för mitt liv förstå den plåga ni/du fått gå igenom. Inte på såå nära håll iaf..



Nåväl, ville bara säga hej och att jag gillar din blogg! Jättefin :) Kram