KAN NÅGON FÖRKLARA MIN SENASTE HANG UP?
Publicerat: 2012-02-22 Kl: 21:00:00 | I kategori: Sofie & mode
Min senaste klänning och som jag gärna matchar till brunt trähalsband (!)
Jag vet inte vad eller varför men jag har fått en hang up på att klä mig i nyanser som för tankarna till barnbajs. Jag blir helt till mig i kulörer som "spädbarnsbajsgult", "postsemperslasangebrunt". Har ännu inte funnit den perfekta mekoniumgröna tunikan men jag ger inte upp.
Analys någon?
Sur-Cissi, Kusin Malin vad tror ni? Låt höra.
Jag som annars föredrar grälla färger, prickar, mönster, varför börjar jag allt mer klä mig som en bibliotekarie som min gamla lågstadielärare? Är det någon kris? Behöver jag terapi?
Hrm, frågar du mig? Ojdå.
Jag som brukar låta bli att kommentera dina bajsbruna kläder av den anledningen att jag aaavskyr allt som ser 70-talskulörigt ut.
Men du ber ju om det, så skitsamma, here goes!!
Det är förmodligen en kris, kanske 30årskrisen, min började vid 20-sträcket.
Det krävs nog terapi, inte kort och konsist KBT utan sån där låååång, gnällig, tjatig, barndomsframgrävande psykoterapi där psykologen är en äldre man med pipskägg och du får ligga på en schäslong och titta på bläckteckningar.
I don't do bebisbrunt. Men jag hade dödat för din rätt att bära det. Och se lika fabolous ut som vanligt, oavsett kulör.
(Börjar ligga av mig va??? Vart har spydigheten tagit vägen? Försvinner den i takt med åldern??? I så fall kan du ge dig fan på att det är jag, och inte du, som ligger på den där schäslongen om någon månad. Min kritiska ålder är ju liksom kommen :-S.)
Kusin Malin:
Men det är ju så uppenbart högt ärade kusin! Du klär dig just nu som det hus ni snart kommer att riva. Du kanske tänker att det bara ska bli skönt att bli av med ketchup- och senaphuset och flytta in i det stora nya fina palatset, men någonstans därinom dig pågår samtidigt en plågsam separationsprocess. Den lilla sommarstugan, som har varit ert (och en del djurs) hem de senaste åren ligger dig närmare om hjärtat än du kanske vill erkänna just nu. Men det är helt okej att känna sorg över denna förlust. Och att klä sig i senapsfärgat kan vara ett sätt att visa sin respekt för det man snart ska döda, förlåt skiljas från.
ha ha ha Du är ju så jäkla skön!
"spädbarnsbajsgult"??ha ha ha
hoppas din mage mår bättre o att ni får en fab söndag!
Hahaha. Kul. :P
Trevlig blogg du har!
Hur kan man inte vilja klä sig i fyra nyanser av (barnbajs)brunt??? Det är ju inte bara snyggt utan för tankarna till det man gillar bäst (och då syftar jag inte på avföring utan på ens barn), bra val helt enkelt :-)
Ha en finfin söndagseftermiddag, kram!
Hrm, frågar du mig? Ojdå.
Jag som brukar låta bli att kommentera dina bajsbruna kläder av den anledningen att jag aaavskyr allt som ser 70-talskulörigt ut.
Men du ber ju om det, så skitsamma, here goes!!
Det är förmodligen en kris, kanske 30årskrisen, min började vid 20-sträcket.
Det krävs nog terapi, inte kort och konsist KBT utan sån där låååång, gnällig, tjatig, barndomsframgrävande psykoterapi där psykologen är en äldre man med pipskägg och du får ligga på en schäslong och titta på bläckteckningar.
I don't do bebisbrunt. Men jag hade dödat för din rätt att bära det. Och se lika fabolous ut som vanligt, oavsett kulör.
(Börjar ligga av mig va??? Vart har spydigheten tagit vägen? Försvinner den i takt med åldern??? I så fall kan du ge dig fan på att det är jag, och inte du, som ligger på den där schäslongen om någon månad. Min kritiska ålder är ju liksom kommen :-S.)
Pussiluss!
Åhh, vilken härlig blogg du har!!:) Hittade dig via Endenise.se och lade genast till dig på Bloglovin efter att ha checkat in här! Ta gärna en titt hos mig vettja ;)!
Jag tror det ligger i tiden. Har också en hängup på färger hämtade från ett blöjinnehåll just nu och då har jag inte ens en unge att inspireras av! ;-)
Men det är ju så uppenbart högt ärade kusin! Du klär dig just nu som det hus ni snart kommer att riva. Du kanske tänker att det bara ska bli skönt att bli av med ketchup- och senaphuset och flytta in i det stora nya fina palatset, men någonstans därinom dig pågår samtidigt en plågsam separationsprocess. Den lilla sommarstugan, som har varit ert (och en del djurs) hem de senaste åren ligger dig närmare om hjärtat än du kanske vill erkänna just nu. Men det är helt okej att känna sorg över denna förlust. Och att klä sig i senapsfärgat kan vara ett sätt att visa sin respekt för det man snart ska döda, förlåt skiljas från.
Jag älskar dina beskrivningar och kommentarerna sedan.. Hahaha!
Sv; Attans, jag bor i Gbg, annars hade jag lätt tagit mig till butiken (ingen aning om vad det är för butik så inget är pinsamt för mig ;) Kram!
