DET ALLA VILL VETA - HUR VI RESONERAR KRING GENUS
Publicerat: 2012-02-22 Kl: 14:29:00 | I kategori: Feminism, genus, normer och ideal
Vi börjar lite kortfattat såhär...
Jag och min man är feminister. Vi står för de grundläggande mänskliga rättigheterna och därtill värnar om allas lika värde, möjligheter och förutsättningar. Att vara feminst innebär även att vara medveten om att vi lever under patriarkala strukturer där kvinnor är underordnade män. Att vara feminist innebär även att vara medveten om de förutfattade och begränsade könsroller som åläggs oss och hur det gror en grund för det patriarkal vi i sin tur strävar efter att förändra.
Att vara genusmedveten handlar om att se alla människor som individer och se och ge hela människan sitt fulla spelutrymme utan de förväntningar som vilar på dess kön. Istället för att se oss som motsatser till varandra och ständigt referera till oss via våra kön uppmanar man till att tänka mer kring individen som i sin tur leder till mer mångfald och jämlikhet vilket inte borde annat än att ligga i alla människors intresse, right?
Mitt intresse för feminism och genus började i åttonde klass när jag skulle konfirmera mig och därmed ingick det att studera bibeln och där uppenbarades en helt skrämmande kvinnosyn. Det blev en ”aha upplevelse” för mig. Jag började se strukturer och orättvisor som det sedan dess aldrig riktigt gått att blunda inför. Nu är jag förälder och som förälder följer ett enormt ansvar. För oss är det viktigt att vara medveten om vilka fördomar och förväntningar som finns beroende vilket kön man tillhör. Att vara medveten om att barn bemöts olika utefter deras könstillhörighet och utifrån denna kunskap och medvetenhet försöka bemöta och bekräfta vår dotter som individ och inte utefter hennes könstillhörighet.
Blev det för mycket på en och samma gång?
Vad menar hon egentligen?
Well, jag får bryta ner det steg för steg. Ska vi börja med "Skillnaden på kön och kön (/könsorgan vs. könsroll") och det som "alla" tydligen vill veta - hur vi tänker kring "det där med kläder" till Tuva?
Tillägg:
Mitt svar:
Självklart sitter inte könsrollerna enbart i kläderna men det är en del av det. Med våra kläder signalerar vi vare sig det är medvetet eller inte en rad olika saker. Om man tittar på just barnkläder så är det idag väldigt uppdelat i pojk – och flickavdelning där det är en väldigt stor skillnad på färger och material och utförande. Allt det där har du säkert själv reflekterat över men t ex på flickornas avdeling är det mycket mer färger, volanger, spets och hello kitty eller prinsesstryck. Trots samma storlek är kläderna även tightare och mindre än på pojkarnas sida (Lindex är t ex en sån kedja som fått mycket kritik just för detta). Och om man tittar färgmässigt på pojkarnas sida så går kläderna mer i mörka och murriga färger. Och där är trycken annorlunda på tröjorna t ex superhjältar, fordon. Och som jag skrev innan att kläderna på flickornas sida oftast är mindre och tightare trots samma storlek så är de då på pojkarnas sida mer rymliga och alltså mer lekvänliga och uppmuntrar till mer fysisk lek. Utifrån kläderna gör vi olika tolkningar som i sin tur gör att vi bemöter barn olika beroende på vad de har på sig. Flickor blir mer bekräftade för sitt yttre, hur de ser ut, och pojkarna blir bekräftade för vad de presterar.
Sen är det precis som du skriver en rad olika saker och stereotypiska invanda mönster som bidrar till våra könsroller. Att vara medveten och försöka bryta traditionella mönster på hemmaplan som du skriver är ett jättebra exempel på vad man kan göra ( te x inte anta och utgå från att det är mannen som ska byta olja på bilen). Våra könsroller är djupt invanda och inpräntade och det är därför lätt att falla i stereotypiska mönster, det tror jag att vi alla kan skriva under på mer eller mindre. Jag är den förste att göra det! Men jag vill uppmärksamma just den här medvetenheten och att därutefter göra sina val angående det som man tror är bäst för sig och sin omgivning. Så tänker vi.
PS! Ja, jag är en riktigt lat jävel men jag skulle hellre vilja kalla mig ”bekväm”. Så länge jag inte är ohälsosamt lat behöver du antagligen inte oroa dig varken för mig eller för min familj. Mitt främsta fokus om dagarna är att ge min dotter en bra vardag. Om jag sedan när hon sover väljer att ligga och dra mig på sofflocket istället för att träna på gym är mitt vuxna och medvetna val.
Jätteintressant, däremot klarar jag inte av extremdebatterna kring rosa/blått och sånt.. det tycker jag är lite småfånigt, och själv tycker jag det är KUL med olika färger på olika barn när de är bebisar.. Men jag har enormt starka känslor kring kvinnorförnedrande syner, och försöker själv ta mig ur vårdyrket för att bryta den otroligt förnedrande synen på att vi kvinnor ser det som ett "kall" att vårda och arbeta. Det är förlegat, och gör att synen på vår kunskap och stora förmåga som INDIVIDER aldrig kommer uppskattas såsom det ska. Bara en av alla saker..
Är det inte jobbigt att blogga och ha ett litet barn idag? Alltstå jag menar, det verkar som att alla ska klaga på den som bloggar, om hur den uppfostrar sitt barn, vad den har för kläder på sig osv. Nu vet jag inte vad du har fått för kommentarer för jag brukar inte läsa dom, men det känns som att det är mycket sånt, jag läser en del andra bloggar där det är föräldrar med små barn som bloggar, och det verkar vara skitjobbigt! Och btw, jag tycker ni klär Tuva görfräsigt! Så vill jag klä mina barn när jag någon gång får ett! :)
I LOVE YOU!!!
PS. Jag tycker för övrigt att ni klär Tuva skitsnyggt och varierat. Och genusmedvetet - inget är förbjudet, allt är tillåtet, "stoppa inte in mig i ett fack - oavsett vilket".
<3
Vi har en son på 1,5 år och för oss är det också en självklarhet att ALLA är lika värdefulla oavsett kön eller någon annan tillhörighet som t.ex. etnisk bakgrund.
Att man som pojke och flicka ska erbjudas alla sorts leksaker är självklart för oss och att en pojke lika gärna kan vara söt precis som en flicka lika gärna kan vara tuff, om ni förstår vad jag menar.
Däremot undrar jag hur ni tänker runt hendebatten. För min del känns det väldigt konstigt. Att inte få veta om man är tjej eller kille tror jag kan påverka dig som barn negativt.
Men könsrollerna sitter väl inte i kläderna? Bara för att man klär sitt barn i lekfulla färger så är man väl inte automatiskt en bättre förälder? Genus sitter inte i kläderna what so ever! Är det det du tror så har du inte förstått någonting alls!
Vill du på riktigt lära ditt barn bättre könsroller/sudda ut gränserna så ta dig an de könsterotypa uppgifterna som i ditt fall, byt olja på bilen inte att nödvändigtvis mästra och visa att du är på något vis bättre än en man på uppgiften vad den nu må vara utan att du vill och kan och visar att man duger när man gör så gott man kan! (och vise versa såklart!)
Tycker det är konstigt att en kvinna som du som mest verkar vara lat och är sminkad till tänderna ska komma och dilla om ditt och datt, vad sänder du själv för signaler till din dotter? Res rumpan ur soffan och klä din dotter i prinsesskläder om hon vill, för hon får väl sitt fulla spelutrymme som du sa?
Men oj Sigrid vilken jättelotrevlig ton din kommentar har. Klart man kan ha olika sätt att se på genus. Man kan tycka att det inte alls har med färg och kläder att göra men jag tycker nog att det visst är en del av det hela. Vi bemöts utifrån hur vi ser ut och skulle tuva vara en rosa prinsessbakelse varje dag skulle det självklart påverka henne och hennes självbild (tror JAG). Det är viktigt att få bära olika kläder och inte bli satt i ett fack från början (tror JAG).
MEN nu var det inte det jag skulle skriva utan hur kul det ska bli att läsa lite genusinlägg här inne Sofie! Ser verkligen fram emot det och tycker du är en förebild på många vis (inte minst att tuva får vara klädd i både rosa tyll och blåa tuffa tröjor!)
KRAM!
Sigrid: Självklart sitter inte könsrollerna enbart i kläderna men det är en del av det. Med våra kläder signalerar vi vare sig det är medvetet eller inte en rad olika saker. Om man tittar på just barnkläder så är det idag väldigt uppdelat i pojk – och flickavdelning där det är en väldigt stor skillnad på färger och material och utförande. Allt det där har du säkert själv reflekterat över men t ex på flickornas avdeling är det mycket mer färger, volanger, spets och hello kitty eller prinsesstryck. Trots samma storlek är kläderna även tightare och mindre än på pojkarnas sida (Lindex är t ex en sån kedja som fått mycket kritik just för detta). Och om man tittar färgmässigt på pojkarnas sida så går kläderna mer i mörka och murriga färger. Och där är trycken annorlunda på tröjorna t ex superhjältar, fordon. Och som jag skrev innan att kläderna på flickornas sida oftast är mindre och tightare trots samma storlek så är de då på pojkarnas sida mer rymliga och alltså mer lekvänliga och uppmuntrar till mer fysisk lek. Utifrån kläderna gör vi olika tolkningar som i sin tur gör att vi bemöter barn olika beroende på vad de har på sig. Flickor blir mer bekräftade för sitt yttre, hur de ser ut, och pojkarna blir bekräftade för vad de presterar.
Sen är det precis som du skriver en rad olika saker och stereotypiska invanda mönster som bidrar till våra könsroller. Att vara medveten och försöka bryta traditionella mönster på hemmaplan som du skriver är ett jättebra exempel på vad man kan göra ( te x inte anta och utgå från att det är mannen som ska byta olja på bilen). Våra könsroller är djupt invanda och inpräntade och det är därför lätt att falla i stereotypiska mönster, det tror jag att vi alla kan skriva under på mer eller mindre. Jag är den förste att göra det! Men jag vill uppmärksamma just den här medvetenheten och att där utefter göra sina val angående det som man tror är bäst för sig och sin omgivning. Så tänker vi.
PS! Ja, jag är en riktigt lat jävel men jag skulle hellre vilja kalla mig ”bekväm”. Så länge jag inte är ohälsosamt lat behöver du antagligen inte oroa dig varken för mig eller för min familj. Mitt främsta fokus om dagarna är att ge min dotter en bra vardag. Om jag sedan när hon sover väljer att ligga och dra mig på sofflocket istället för att träna på gym är mitt vuxna och medvetna val.
Sitter här hemma och gör vågen i min ensamhet för dig, kusin!
Ok, det här är heeelt oväsentligt.
Men jag fick helt för mig att det stod "så resonerar jag och min man kring vårt husbygge" i rubriken. Och fick läsa texten säkert 5 ggr innan jag fattade att det handlade om nåt annat.
Trött.
Åh, kära du, jag vet att du har mycket bra att säga i detta ämne och jag lyssnar på det du säger. Det som blivit så tråkigt i denna debatten är att många är så aggressiva och hugger och det gör att i alla fall jag skjuter tankarna ifrån mig. Vill inte lyssna på någon som säger att jag är dum i huvudet. Nu kom jag väldigt lindrigt undan med mitt inlägg, inga "haters" alls faktiskt och det var skönt. Ville inte ha en upprepning av sommarens hatattack ;)
Hur som helst, tack för att du tog dig tid att förklara ang. duktig. Jag förstår! Tack vara en lugn och pedagogisk förklarning från dig :)
Appråpå förskola, jag har ju tänkt att fråga dig tusen gånger men glömt av, vilken förskola jobbar du på? Eller med hur stora/små barn? Min lillerbrors tjej har ett vik på en förskola i Trosa och nu har hon blivit varslad om att det förmodligen inte blir mer jobb efter sommaren. Tänkte att det kanske var du som skulle tillbaka :) Men Trosa är förmodligen större än så och ni kanske inte ens har samma arbetsuppfigter, du och hon!
Åhh, svara på mail var det. Dåligt samvete.
Puss min fina vän som jag älskar trots att vi är så olika (och lika, haha!)
Trög-Malin! Innan jag fattade vad fsk stod för ;)
Då är det nog garanterat inte samma. Är ganska säker på att hon jobbar inne i själva Trosa och dessutom med yngre barn. Oj, vågar inte uttala mig om hon är utbildad men jag tror faktiskt inte det. Lillebror pratade om det i julas och sedan har jag glömt av det för att komma på det nu igen :)
Vilket bra inlägg! Jag har blivit mycket, mycket mer insatt i genus sedan jag fick min son. När man väl sätter sig in i ämnet, och förstår själva kärnan, är det ju så självklart. Som till exempel ordet "hen", som någon ovan nämnde. För mig, min tolkning av ordet hen, är det ett ord man använder när man inte vet om det är en flicka/kvinna eller pojke/man. Det handlar inte om att ta bort könstillhörigheten. Åtminstone har jag tolkat det så. Använder mig av det i skolan, t ex på föreläsningar. Istället för att skriva hon/han eller kvinnan/mannen så skriver jag hen, i de fall då könet inte har någon betydelse.
Det känns som att många missförstår diskussionerna om genus, och även "hen-debatten" och istället för att ta sig tid till att sätta sig in i ämnet, så slår man ifrån sig det med att de som är genusmedvetna bara vill att det inte skall finnas kön överhuvudtaget. Men det är ju så fel! Det handlar ju inte om det.
Men som sagt, ett jättebra inlägg. Synd att vissa personer ska gå till ett personligt angrepp på dig bara, men som sagt, det brukar ju bli så när man inte är tillräckligt påläst eller intresserad av att läsa på.
Kram (från en som bara är i början av att förstå sig på alltihopa! ;))
Härligt svar!
Angående kläderna så märker vi faktiskt väldigt stor skillnad i bemötande när vi klär vår dotter i "typiskt flickaktigt" eller "typiskt pojkaktigt", så visst har det betydelse även för hur barnet uppfattar sig själv! När hon kommer i flickkläder så tycker folk att hon är söt, duktig, pysslig och snäll. När hon kommer i pojkkläder så tycker folk att hon är aktiv, tuff, viljestark och tar för sig. Detta avspeglar sig i hur folk bemöter henne, vad de uppmuntrar och vad de ogillar, och ger i sin tur avtryck i hur hon beter sig. Sorgligt men sant.
Klart att det låter "små fånigt" att prata om färger på kläder. Men det är just dessa "små" saker som påverkar barn i den åldern. Det måste man förstå. Vad skulle annars påverka dom? De förstår inte alla de mer komplicerade frågorna. Ett barn påverkas av sin omgivning, hur de blir uppfostrade, vad de ser och hör, kroppsspråk bla. Du är ju den du är i dag på grund av din uppväxt, det kan vi alla hålla med om? Om du då fått ett val (för det är vad det handlar om) så har man redan där minskat skillnaderna. Det handlar inte om att tvinga ett barn att ha "de andra könets färger", utan det handlar om att ge den fria viljan. Och om inte genom kläder, genom hur man själv agerar. Att göra sitt bästa för att alla ska få lika villkor.
Jag är inget helgon, jag älskar att vara "tjejig". Det är mitt val, men jag ger mig själv och andra chansen att tolka sina egna åsikter (nästan) helt utan fördomar. Jag gör så bra jag kan, borde inte vi alla det?
