HUNDRA KOMMENTARER IGENKÄNNING TACK
Publicerat: 2013-04-08 Kl: 13:53:45 | I kategori: Fest, helg & vännerNej nu måste vi prata om det här med pms och reda ut vad tusan det är som händer med en själv en gång i månaden. För min del är det något som smugit sig på sen vi fick Tuva till att bli mer och mer. Från början såg jag det inte sen när jag dagen före mens satt och grät till Tele2 reklamen började jag ana ett mönster. Numera är det dock inget småsnyftande till tvreklamen utan nu kan det hålla i sig i dagar och vi snackar nu depp av stora mått. I lördags var jag så nedstämd att nästan hela vår hotelldag blev förstörd.
Det är som att jag blir sjuk av nedstämdhet och trots att jag vet varför jag mår som jag gör så är avsatsen till att ta sig upp alldeles för hög. Ytterst märkligt och fruktansvärt irriterande. Som om all världens tyngd vilar på mina axlar och känslorna gentemot mig själv är allt annat än milda och förlåtande.
Jag som annars är en rätt stabil person (tror jag) blir till ett vrak där jag listar saker jag avskyr hos mig själv, försöker övertyga min man om att skilja sig för han är värd så mycket bättre (ni hör hur vansinniga tankar jag får, han som redan har den bästa), speglar klarar jag inte av utan jag är den hemskaste, fulaste mest patetiska på denna planet.
Jag måste hitta ett sätt att kunna hantera detta. Hur gör ni? Lite lagom ångest då och då gör en bara mer mänsklig och ödmjuk men att gå runt och sabba en efterlängtad helgdag, nej fy böveln. Min taktik är att först bekräfta och erkänna att det måste vara pms, att min kropp reagerar på hormonerna. Sen kunna se mönstret och varningarna och inte stressa upp mig. Jag tror stressen gjorde mycket till. Typ att vi inte hann packa på fredagen utan målade till kl tio innan massa fläng och sen stressade hela morgonen igen och bara öste på utan kontroll. Jag får skriva ner i kalendern till nästa omgång att jag ska ta det lungt för sjutton. Se och utvärdera om det hjälper. För annars är jag rätt bra på att dra upp mig själv när jag är låg. Det är liksom "min grej", att "komma igen".
Men vid klockan åtta lyckades vi vända det hela och vi fick sedan en fnissig och rolig kväll på stan med massa god mat på Boquerian som någon läsare tidigare tipsat om (tack för den). Så slutet gott, men ändå, vi måste prata mer om pms. Jösses, vad är det som händer med en?
Det är precis likadant för mig! Jag blir heeeelt förstörd och känner att jag typ inte kan gå nära en bro ifall jag skulle få infallet att vilja hoppa. Allt känns bara hopplöst och fruktansvärt jobbigt. Såhär började jag få det när jag slutade med mini-piller (efter att ha ätit p-piller och mini-piller i tio år). Både jag och min man kände väl lite: vad fan hände? Nu får han vänja sig vid en ny sida av mig, lucky him. Eller inte.
Jag blev sådär när jag började med p-ring. i början fattade jag ingenting, vara bara så sjukt nedstämd. Jag kunde knappt kliva upp ur sängen på morgonen och när jag väl gjorde de grät jag för allt. För att mina föräldrar skulle dö om typ hundra år. eller för att jag och min kille inte haft sex på två veckor. eller för att jag såg ett gammalt par på bussen. eller ja, vad som helst. Jag kunde inte heller se mig i spegeln, jag fick ångest och mådde så extremt dåligt över att jag var så ful och misslyckad. Jag kom på varför jag mådde så dåligt när en kompis till mig, som också använde p-ring, började gråta för att vi inte orkade gå på en nattklubb till, haha! men faktiskt, sen jag slutade med p-ring för ett halvår sedan har jag inte mått så dåligt en enda gång:) tydligen var jag känslig mot de hormoner som jag stoppade i mig. nu har ju jag för mig att du inte använder nåt sånt här men iallafall. Du är i alla fall inte ensam att må så här dåligt och jag är glad att jag kom på en lösning och jag hoppas att de ordnar sig för dig med. Kram!
Läs Johanna Toftbys blogg. Hon har haft samma problem men löst det genom regelbunden träning och kost! Hon var med i Nyhetsmorgon för nån vecka sedan och pratade om detta. Exakt så som du beskriver.
Gå till en barnmorska/gynekolog och diskutera preventivmedel med rätt hormondos för dig! Så ska du inte ha det som dubbar nu. Lycka till!
En bra app för att hålla lite koll från månad till månad är P-tracker/menskoll.
Även jag måste stämma in i att jag känner igen mig- den där plötsliga känslan av att allt är så fruktansvärt hopplöst. Lika plötsligt som det kommer så försvinner det.
Jag vet inte hur många gånger som jag har gjort slut med min sambo, gråtit en hel natt och inte orkat gå upp ur sängen. Även jag har fått mindre problem när jag har bytt preventivmedel- har du funderat på att byta till något annat än det som du använder nu? Det finns ju faktiskt hormonfria alternativ som jag har hört funkar bra :-)
Själv har jag som "regel" att alltid ta en promenad när jag är ledsen (mina grannar tror nog att jag har allvarliga problem eftersom de minst en gång i månaden ser mig storgråtandes på gatan), och det hjälper faktiskt mig. Det gäller att hitta något som funkar för en själv helt enkelt.
Jag liksom du vägrar all form av hormonbehandling av min kropp (efter miljontals försök med olika preventivmedel som förstörde både min menscykel, min hy och gav mig äggstockscystor och migrän). När jag helt plötsligt för nåt år sedan fick PMS var det precis som du beskriver. Ville bara gråta, startade dödsgräl med sambon for no reason och kände för att lägga mig under en sten i skogen, för att ett par dagar senare glatt studsa fram och må tippen. Problemet för mig var att jag glömde att jag hade besvär så fort det var över, då mådde jag ju bra igen, och eftersom min mega-Depp inte berodde på något faktiskt problem som man kunde haka upp det på så hade jag ju inget att älta. Det vr min sambo som lade ihop ett och annat och påpekade det månadsvisa sambandet (detta gjorde han under pågående PMS, du kan ju bara gissa hur bra jag tog den infon...). Jag började med naturläkemedlet Femal Balans. Helt hormonfritt, bara naturens egna fynd. Och OJ säger jag bara, vilken skillnad! Helt fantastiskt att få sitt liv tillbaka! Dessa saker kan man ju ta via kosten också, och jag vet att träning fungerar som behandling. Kan dock verkligen rekommendera Femal Balans! (Tar dock någon månad att få full effekt) lycka till!
precis sådär blev jag innan jag vart gravid med Signe,
Nu blir jag inte lika "hysterisk" men en jävla mensvärk, i nästan två veckor. halv vecka innan, hela mensveckan och en halv vecka efter:(
Jag har ingen pms men jag hoppas det löser sig för dig och att du får må bättre dessa dagar i månaden! Kram
samma här och det började efter att jag fått barnen. Jag har även fått jordens magvärk vid ägglossning och mensvärk som är mycket värre än tidigare. Precis som att min kropp protesterar mot att jag nu känner mig färdig med barn och liksom ropar: HALLÅ, du är FEEEERTIIIIL! Jobbigt är det oavsett.
Igenkänning!! Under många år fattade jag inte alls varför jag blev så deppig då och då, men till slut trillade polletten ner... För min del känns det iaf bättre att veta vad det beror på, så jag kör en app på telefonen som hjälper mig att hålla koll på när det är dags för pms. WomanLog heter den jag har, men det finns ju en uppsjö av varianter.
Många som blir deppiga märker jag. Jag pendlar mellan att bli nedstämd, gråtmild och fruktansvärt lättirriterad/arg när jag har PMS. Och så blir jag såå trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Börjar 1,5 till 2 veckor innan mens.. Slutar när mensen kommer och sen är det bara några veckor innan det är dags igen.
Fruktansvärt jobbigt.
Läser många tips om appar, kanske kan vara nåt.
Kram Mira
PMS är skit! Känner igen det. Nåt måste man göra åt det, men frågan är vad. Man blir så jäkla trött på sig själv. Hoppas du kommer på nåt som hjälper, gör du det så hör av dig ;)
Du är inte ensam! Jag känner igen mig i Miras beskrivning ovan. Det som är så djävulskt jobbigt för min del är att jag har PCOS och en menscykel som är alltifrån 3ca 4-80 dagar. Oftast runt 45 dagar men jag har inte en aning om när mensen kommer. Det känns som mina hormoner åker bergochdalbana och att jag ibland har PMS fast det inte ens är i samband med mens. Ja, fy fan för den här skiten..
Bloggen har flyttat till litendelavmig.se - det händer inget mer här!
