GENUSTANKAR: DET ÄR INTE KLÄNNIGEN DET ÄR FEL PÅ UTAN BEMÖTANDET

 

Djurmönster! Jag glömde djurtryck! Hur kunde jag göra det? Måste genast inventera lådorna och se om där saknar djurtryck för det är då sannerligen något jag också hyllar!

 

Ni var många som önskade att läsa lite mer genusinlägg så här har jag skrivet ner lite genusresonemang om hur jag tänker kring bland annat föräldraskap och kläder. Texten är skriven från mobilen (gissa om min tumme är trött) men hoppas jag ändå fått texten att flyta utan att bli allt för sammanhängande som den ibland kan bli när jag skriver från mobilen.


Tuva har nu börjat förskolan och kommer att formas efter så många än bara det vi förmedlar. Som sig bör men det finns så mycket som inte bra bland det som är gott. Jag har från och till alltid varit intresserad av genus men sen jag blev förälder så har genusmedvetenhet blivit oundvikligt. Vi pratar dagligen om genusfrågor och tankar kring dessa och jag är glad att jag har Martin att dela dessa (och hela jävla föräldraskapet) med och att han oftast är med mig i tankar och resonemang.

Tuva, vårt barn, som ett oskrivet bland, flicka är hennes könstillhörighet men det är inget hon i detta nu är medveten om och inget vi direkt upplyser om, Tuva är Tuva. Men med flicka och pojke så läggs så mycket antaganden och både medvetna och omedvetna som skiljer de åt i bemötande beroende på kön. That's basic facts.

Jag har skrivit om det tidigare men jag ägnar varje dag åt att tänka på hur jag som förälder kan försöka att minimera hur pass "upfuckad" av allmänheten hon i framtiden kommer att bli. Och inte minst hur jag själv i mitt föräldraskap kan medverka till att stärka henne och göra henne trygg med sig själv. Ett genusmedvetet förhållningssätt känns därför självklart för att stärka hennes självkänsla i den största möjliga mån.

Att bekräfta och bemöta henne på så många sätt vi kan men vara försiktig med bedömande om än så välvilligt menat. Att ha i åtanke varför så många unga flickor har så starkt missnöje med sig själva och sina utseenden. Att därför inte fastna i duktighetsfällan eller för den delen finfällan. Att det inte är viktigt att vara duktig, det är bra att göra bra saker som möjliggör och underlättar och så vidare. Det finns redan alldeles för "duktiga flickor" som känner krav de måste leva upp till. Och det är heller aldrig viktigt för ett barn att vara fint. Därför undviker finklänningarna. Det är inte klänningarna i sig, det är bemötandet som vi vill skydda henne från. För på en gång är kommentarerna och recensionerna av hennes utseende där och det "åh vad finas och sötas" till höger och vänster och i långa loppet tror jag det är direkt skadligt för självkänslan att ständigt få höra att man är fin för till sist blir det något som är viktigt och som i sin tur påverkar sin självbild. Det kan aldrig vara viktigt att som barn att vara fin. Så känner och tänker jag, eller vi för vi är två om detta men visst, jag är den största genusgrubblaren och inspiratören av oss två.

Vill poängtera att för den delen är det inget sämre eller lägre värde vad gäller klänningar (eller det som anses "flickigt", det vill jag hellre lyfta). Jag är lite i konflikt med mina tankar där ibland, tror jag.

Men som nu används främst färggranna, lekvänliga, tåliga, mönstrade och busiga kläder. Vi klär upp oss när det är något extra men poängterar mer kläderna i sig än utseendet med kläderna i stort "t ex snurra runt så snurrar kjolen". Vi blandar kläder och stilar utöver könsuppselningarna på klädkedjor. Att tänka genusmedvetet handlar tvärtom om inga förbud eller lagar utan allt är välkommet och för alla. Sen visst är vi som jag skrev innan lite återhållsamma med klänningar och kjolarna och det praktiska och lekvänliga går före just när Tuva själv inte har några uttryckliga åsikter om vad hon vill klä sig i.

Jag tycker det här är otroligt spännande och intressant och jag förstår inte att det upprör så mycket. Genusmedvetet kommer enbart ur välvilja för att alla människor ska få växa upp ofärgade av sin könstillhörighet och istället ges alla möjligheter i världen för att bli, känna, tycka och tänka precis som de själva vill. Starka och trygga människor i sitt eget jag, hur kan det egentligen ifrågasättas.

 

                            

Ni som går i genustankar och söker mer svar och inte redan hittat till Lady Dahmers blogg rekommenderar jag er att besöka den genast att besöka. Hon skriver mycket om genusfrågor på ett sätt som är lätt att ta till sig. HÄR skriver hon bland annat om att undersökningar visar att färgranna barn bemöts med fler leenden...

 

Vänta du bara, innan du vet ordet av det kommer tuva till ett stadie när hon bara vill ha klänningar, ser ju sina kompisar på dagis såklart! Hur gör du då?

Ja men jag vet... Det är därför jag blir så rädd för omvärlden och jag får för mig att "vi släppt iväg" vår lilla oslipade diamant för tidigt. Har någon naiv bild av att om jag kan hålla henne tillräckligt länge till oss så hinner vi stärka stärka stärka...

Men hennes egna vilja ska alltid få komma först även om jag som förälder ändå besitter viss "maktposition" att ge urval bland tyllet ;-)

*Måste genast plocka fram en saga om grymma prinsessor som härjar runt för att motverka den klassiska bilden av passiva prinsessor*

;-)

ALLTSÅ jag måste förtydliga: inlägget ska inte heta: det här är inte ett dugg mysigt HAHAHAHA

Ehhhj.....det blev lite fel där.... Skriver från mobilen och Orkar inte gå in på datorn och ändra ;-)

Typiskt mig.

Jag tycker det är intressant när människor tror att flickor kommer vilja ha allt annat som andra flickor har. Jag gick både hos dagmamma och på dagis men har tamejfan aldrig varit i något "stadie" där jag bara velat ha klänningar eller kjolar på mig bara för att mina flickkompisar hade det. :)

Good for you Emma! Jag tror att i en grupp där det finns starka koder utefter hur man bör göra eller klä sig så är det svårt som barn att inte påverkas av detta.

Jag skriver givetvis under på ovanstående. mer sånthär Sofie!

måste bara säga att du inte alls behöver vänta på att tuva ska komma i klänningsstadiet som första kommenteraren så gärna vill berätta för dig. alla ungar är inte lika. alla ungar är inte prinsess- och klänningsfrälsta. och tuva har bästa förutsättningarna för att kunna "stå emot" så det så.

I fredags fick jag finta ett barn för att få på sig sina galonbyxor. Hon grät och var helt förstörd för hennes byxor var svarta och alla andra (flickors) var rosa, röda, eller lila.


Jag håller med om det du säger men ju mer jag jobbar desto mer känner jag att min oro är befogad.

*gråter och river mitt hår*

Jo, det är klart det är så. Jag uttryckte mig nog lite klumpigt, jag menade typ att alla är ju inte likadana. Jag kommer från ett hem där allt är tillåtet, har alltid varit med mamma och pappa ganska lika mycket och har alltid varit ute mycket och lekt, uppväxt på landet, varit med pappa mycket på jobbet (han kör grävmaskin), och mycket annat har såklart spelat in på att jag inte varit inne i något sådant "stadie", antagligen eftersom jag tyckt om att springa, klättra, hoppa, leka och busa. Och det är INTE smidigt med klänning eller kjol! :) Nu blev det här säkert också jätteflummigt, men skitsamma, du fattar nog :)

Jag älskar när du skriver sådana här inlägg. Precis som du förstår jag inte hur en del människor kan tolka genusmedvetenhet som något negativt när själva grundtanken är att alla människor oavsett kön ska ha samma möjligheter att uttrycka sig och vara sig själva, och inte enbart vara sitt kön.

Men hur berömmer ni henne när hon är "duktig"?
Det är så otroligt lätt att säga "vad duktig du är" och "vad fin du är" mär barnen gjort nå bra eller kommer med sina nya kläder och är malliga (behöver inte vara klänningar!).

så fin blogg! allt bra? <3

kolla gärna in i min frågestund och skicka in en fråga! svaren kommer upp ikväll! :) <3 http://maggibo.webblogg.se/2013/february/fem-saker-ni-inte-visste-om-mig.html#comment

Men Sofie. Går det att skaffa en gilla knapp på denna blogg? Dubbelgilla!
På jobbet så kommenterar jag aldrig hur dom ser ut. Trots att dom söker bekräftelse varje morgon vid lämning. Brukar säga att den tröjan såg minsann skön ut. Eller att man kan nog springa fort i dom skorna.
Barnen gillar det! Då kan dom själva jämföra olika sorters kläder och tyger. Dock tycker jag att det är jätte svårt när de frågar om vi tycker att dom är duktiga. Vilket är väldigt ofta!!!!
Blir fundersam i vilken ålder klännings-gillandet inträder?

Sanna: Tack så himla skönt att läsa en kommentar som din av någon som är på samma bana. :)

Just därför önskade jag (och antagligen fler med mig!) mer inlägg om genus. Du sätter verkligen orden på det jag tänker. Jag har ju också ett barn och jag behandlar honom just som ett barn, inte en pojke. Han har alla sorters kläder, men framförallt bekväma lekkläder. Prickiga leggings, som får folk att bokstavligen tappa hakan ner i marken, mjuka tröjor, you name it. Fick senast häromdagen höra att jag är "modig" som klär mitt barn i knallrosa jeansleggings. Ehm.. Ja, det kommer väl alltid att förfära och förvåna någon. Men jag röstar för att barn skall vara barn!

Och det här med komplimanger, det kämpar jag faktiskt med varje dag. Det är SÅ lätt att slänga ur sig något i stil med "ååh, vad duktig/redig du är!". Känner mig alltid dum efteråt, för vad är givande och utvecklande med det? Då är det som du säger mycket bättre att förklara varför. Men det är för mig en träningssak. För hur mycket jag än läser på och engagerar mig i genusfrågan, har jag levt 24 år med normerna och reglerna om hur fina små flickor skall vara och hur "fiiiiina" vi är, och hur fint långt håååår vi har, och bla bla bla. Önskar att fler förstår grejen med att inte begränsa våra barn, för det straffar sig alltid i längden. Och vem vill att ens lilla älskling skall växa upp med taskig självkänsla och alla dessa krav på hur man "skall vara". Det är fan min livsuppgift, att visa min pojk att han får vara precis den han är, trots att han har en snopp!

Riktigt bra skrivit. är helt inne på samma linje som er.barn ska vara barn med samma förutsättningar och möjligheter oavsett kön. Vi kör också på bekväma färgglada kläder till Hailey. Visst finns det nån enstaka klänning också men de är få.jobbar på förskola som lärare mot yngre åldrar och är väldigt noga med hur jag bemöter barnen. Är det nån som gärna vill visa upp sin nya tröja, klänning, byxa vad det nu kan vara, är det plagget som är fint, coolt, färgglatt. Inte barnet i sitt nya plagg.
Man kan inte göra allt och barnen blir påverkade från många håll men mycket kan man ändå göra, speciellt som förälder!

För några år sedan - innan jag skaffade barn - så tänkte jag en del på det här och jag tyckte att alla barnklädesaffärer blivit såååå könsuppdelade, 'hyperflickigt' och 'hyperpojkigt' och knappt något som inte var starkt könskodat.

Sedan fick jag barn och flyttade till USA.

Och nu LÄNGTAR jag efter att kunna köpa vettiga barnkläder hemma i Sverige. Varje gång jag försöker köpa kläder i vanliga affärer här i USA kommer jag hem uppgiven. Det är så uppdelat efter kön att det inte är klokt. I söndags skulle vi titta efter byxor till vår tvååring, och jag frågade expediten efter slimfit. Det hade de inte, sa hon. En stund senare hittade jag det själv och påpekade att de ju visst hade. Men jag trodde du menade pojkbyxor, svarade hon. Eh... nej, jag menade barnbyxor. Vi köper en del från bägge avdelningarna men 'flickkläderna' finns nästan bara i ljusa pasteller och det är så opraktiskt eftersom smutsen syns så lätt. Vanliga färgglada kläder (som det t.ex. inte står 'girl' eller 'boy' på har jag knappt sett.

Själv körde jag klänning som 5-åring till dagis men skippade trosorna :) Jävlar va man kunde springa snabbt!

Förstår heller inte riktigt när den där"klänningstiden" kommer.
Jag har aldrig själv haft den men å andra sidan så har jag alltid varit vad man kallar för pojkflicka. Det ordet borde enligt mig inte få finnas. Man är ett barn, men bara gör att man inte tycker det är kul med typiska"tjejgrejer" så hittar man på namnet pojkflicka. Men inte tvärtom..har aldrig hört någon säga flickpojke..
Barn ska vara barn och när jag klär Moa så ska hon ha på sig kläder som tål lek och bus. När det kommer till färger så ska det vara färgglada kläder( eller bara Pippi kläder om Moa själv får välja). Skulle precis köpa en vårjacka till henne och valde en grön jacka från killsidan..so what tänker jag, tjej sidorna tenderar att ha lite för mycket lulllull å puttinutt gärna i en pastellfärg..
Nä nu börjar jag bli för flummig..måste sluta innan jag gräver ner mig totalt;)

Word! TACK för det inlägget! kram

Klokt skrivet! Sådana här inlägg behövs verkligen!

När jag började skolan hade jag en blom-klänning-kjol-period, det roliga i situationen var att det då var populärt för tjejer att ha jeans, enkla tröjor osv (åtminstone på min skola). Själv tyckte jag mycket om mina blommiga kläder och klättrade mer än gärna i träd med klänning på. Jag tror, som du säger, att det viktigaste är att bygga upp barnets självkänsla så att de vågar klä sig i det de själva tycker om. :-)

Keep it up!