LITEN DEL AV MIG -

OM ATT BESTÄMMA SIG FÖR ATT INTE MER TÄNKA "JAG BORDE HA SAGT NÅGOT" UTAN ISTÄLLET STÅ UPP FÖR SIG SJÄLV OCH FÖR ANDRA

Publicerat: 2013-02-11 Kl: 14:53:55 | I kategori: Feminism, genus, normer och ideal

Min kusin sa i somras något väldigt tänkvärt jag ofta återkommer till, ett löfte hon givit sig själv. Jag kan inte citera henne till punkt och pricka då vi hade druckit otaliga glas vin på en utomhusservering vid Mariatorget, men hennes löfte gick ut på att alltid säga ifrån och uttrycka sin ståndpunkt vid kränkningar och förtryck mot såväl individ som grupp. Jag har tänkt så mycket på hennes ord, hur viktiga de är men dessvärre ingen självklarhet. Jag talar för mig själv nu men gissar på en dessvärre hög igenkänningsfaktor. Hur många gånger har jag inte befunnit mig i ett samtal där någon i sällskapet helt plötsligt släpp ur sig en kränkande och fördomsfull kommentar om en sexuell minoritet, folkgrupp eller kvinnoförnedrande, och istället för att ifrågasatt bara bitit ihop och låtit det passera. Känt att det inte är läge, det är inte lönt det eller känt mig osäker på om mitt ifrågasättande skulle leda till en diskussion jag skulle bli helt ensam i och inte kunna driva vidare. Så många gånger som detta skett och att det bara stannat vid tanken, jag borde ha sagt något eller jag borde skrivit om detta.

Jag och min mamma tittade tillsammans i onsdags på Uppdrag Gransknings reportage om "Mäns näthat mot kvinnor" och min mammas spontana reaktion var: Det här är så otäckt, Sofie, du måste sluta skriva. Min reaktion var istället en helt annan, jag måste börja skriva, mer. Jag återkommer till min kusins kloka ord om att alltid stå upp för andra och för en själv och hennes löfte måste bli en självklarhet. Jag tittar på programmet om alla dessa fantastiska journalister och kvinnor som utsätts för så mycket hat bara för att de uträttar sina jobb, jag tänker sedan på alla som kanske inte är lika offentliga men som ändå kämpar för rättvisa och alla människors lika värde och vilken oändlig tacksamhet jag känner gentemot dem. Jag bestämde mig för att skriva och ta diskussionen och genast hamnade jag i diskussion som ifrågasatte kvinnoförtryck, näthat, mäns överrepresentation i brottstatistiken m.m. och det är inte alls helt lätt. Jag tycker själv inte att argumentation är en förmåga jag bestitter, tvärtom, jag är absolut inte alltid så vidare påläst och har svaren direkt på tungan. Men jag har en åsikt och en stark övertygelse mot rasism, sexism och homofobi och därför ska jag inte dra mig för att hävda den.

Men det vill jag först hylla alla som tar debatten, som om och om igen kämpar och får förklara och hävda sina åsikter. Ni är så beundransvärda, må er kraft och kämparglöd aldrig sluta att brinna. Sedan vill jag rikta mig till alla som känner igen er i mina ord, vi som tycker och tänker en massa men ändå biter ihop när vi istället borde sticka upp. Att vi tillsammans ska bestämma oss för att min kusins löfte också ska bli ett löfte till oss själva om att våga ta debatten, säga ifrån och ifrågasätta. Det ska vara självklart att säga ifrån vid fördomar, förtryck och kränkningar och vi ska hjälpa varandra. När jag kör fast i internetargumentationer har jag fantastiska nätkompisar som jag vänder mig till för att rådfråga och som antingen ger mig uppbackning i diskussionen eller ger konkreta råd om hur jag kan fortsätta vidare. Även om det känns så, kom ihåg att du inte är ensam och våga be om hjälp och våga riskera att uppleva att du förlorar en diskussion och att du kanske inte kan förändra någon annans åsikt men du har istället både stått upp för dig själv och någon annan, och det är stort.

Jag inser att jag har ett par forum där jag faktiskt kan göra min röst hörd, mina bloggar. De kanske inte är så stora men jag har en publik och jag kommer aldrig att sluta att skriva om husbygge, vardagsgrubblerier eller mina bästa fredagsviner. Men jag måste allt mer i ord och utrymme de forum jag faktiskt besitter delge mina tankar och åsikter i hopp om mindre hatande och istället mer jämlik värld.

Är ni med?

Kommentarer

Postat av: Jane

Heja, heja, heja!!!

Jag har ibland alltför svårt att hålla käft, men jag tror ändå att det är en bra egenskap i slutändan! <3

2013-02-11 @ 19:29:59
URL: http://www.felicitasblog.com

Postat av: Fråga Ugglan | Klok som en coffeetablebok

Bra skrivet! (Och bra tänkt!)

Jag vill också stå upp lite mer för det jag tycker, särskilt i samtal med människor som faktiskt inte alls menar illa med sånt som de säger, utan 'bara småpratar'. Där tror jag att man faktiskt kan påverka, medan någon som hänger på Avpixlat och i Lady Dahmers hattråd på Flashback nog inte kommer att ändra sig vad jag än säger (givetvis måste man ta den diskussion också, men den har ju nackdelen att den liksom aldrig tar slut, och man måste ju även äta och sova). Men när man till exempel pratar med en vän som säger 'nu får du det jobbigt, med TVÅ POJKAR' när man just fött sin andra son. Ja, det kanske jag får, men jag tror ju inte att det nödvändigtvis beror på att de är pojkar, och även om det skulle vara så, så tycker jag att det finns ett värde i att i så fall inte bidra till att förstärka skillnaderna, vilket en sådan kommentar ju gör. Men det säger jag sällan. Jag bara nickar och ler. Visst, man kanske inte ska ta varenda diskussion, men lite bättre på att göra det ska jag allt bli.

2013-02-11 @ 19:56:12
URL: http://fragaugglan.se

Postat av: Lina

I'm in!

2013-02-11 @ 20:13:34

Postat av: Sofie

Lina: High five!:-)

2013-02-11 @ 20:57:46

Postat av: Sara

Ja, det känns viktigt att våga stå upp för sina åsikter! Dock tror jag på ordspråket "välj dina strider". Den som säger ifrån i tid och otid får inte samma genomslagskraft som en som oväntat luftar en vettig och väl underbyggd ståndpunkt. Jag är tyvärr allt för bra på att kompromissa och vet inte alltid själv var jag står, så kör till, jag ska träna på att veta vad jag tycker och våga stå upp för det. Fast inte i tid och otid...

2013-02-12 @ 07:03:39

Postat av: Tjöto

Jag är så jädra med!

2013-02-12 @ 10:23:12

Bloggen har flyttat till litendelavmig.se - det händer inget mer här!

Trackback