Nej det blir ingen bloggning. Vi är för trötta just nu. Men här hur härligt och mysigt jag hade det igårkväll. Så trött att jag skulle kunna somna om jag så bara blundade till under en nysning men vid gott mod bland våra vänner. Att komma hem till Marcus och Sandra är lite som att komma hem. Deras hem är så trivsamt och välkomnande och mysigt som ni förstår speglar deras hem deras personlighet och därför trivs man så bra i deras närvaro och hem. Nästan lite för bra för jag har idag analyserat min insats av gårdagen och kommit fram till att jag var katastrofal på punkten om att vara lite hövligt hjälpsam med t ex matlagning och undanplockning. You know vanligt jävla hyfs som man visar när man är borta hos andra. Mitt bidrag blev ett tappert försök till en coleslaw som Sandra sedan tog över och en diskad stekpanna. No good. Fy på mig.

 

Eller så kan jag skylla ifrån mig på att det är Marcus och Sandras fel att jag är en lat tölp för de är för bra helt enkelt och är för öppna och har de för hemtrevligt. Eller så är det jag som tagit begreppet "känn dig som hemma"  alldeles för bokstavligen. När jag börjar kissa med öppen dörr och strunta i att spola - då kan ni på allvar få ryta till.