DEN FÖRSTA FÖRSKOLEDAGEN
Publicerat: 2013-01-23 Kl: 13:14:46 | I kategori: Tuva & allt vad det innebärSexton minusgrader visade termometern imorse när jag och Tuva något försenade stuvade in oss i bilen. Färden till förskolan tar två minuter det hade redan börjat ljusna fast klockan bara vara halv åtta. Vi klädde av oss, eller jag klädde av Tuva och behöll min jacka och mössa på för att tydliggöra att hon ska stanna, jag ska gå. Hon var ivrig och ville till bygghörnan innan jag fått på mockasinerna och hörapparaterna. Sen gick vi tillsammans in på avdelningen, där väntade hennes två pedagoger och en fem andra barn. Hon sökte sig mot mig och tog min hand. Jag frågade vilken av pedagogerna hon ville gå till och hon gick till den som var närmast och först hann sträcka ut sina armar. Jag berättade att jag skulle gå. Glömde bort att förtydliga med tecken men jag tror mina ivriga vinkningar ändå gick fram.
Hon tittade först på mig, hon förstod att jag skulle gå men ändå inte. Men hon satt där i knät och pedagogerna förstärkte, lättsamt och utan krusiduller. Hejdå, vi ses sen. Och så gick jag.
Nej, jag pussade faktiskt inte. Inte idag, inte när hon redan hade krupit upp i pedagogens famn och släppt min hand. Det fick räcka med att vinka. Jag får ta igen de pussarna i eftermiddag.
Jag klädde på mig och åkte. En timma senare ringde jag. Det hade gått så bra, så. Direkt efter jag åkt hade de lekt med djur, sen frukost och i stunden jag ringde var hon i färd med att mecka med en bultbräda. Martin ringde sedan efter lunch, då sov hon på sin madrass och hade somnat efter bara tio minuter. Fiskpuddingen tyckte hon inte var någon höjdare men så är hon inte så mycket för potatis heller.
Om två timmar ska jag hämta henne. Då har hon gått sin första hela riktiga förskoledag.
Vår fantastiska underbara unge.
Bilderna nedan togs för ganska exakt två år sedan, då nästan en månad gammal.
♥
Jag kommenterade inte under inlägget där alla andra gjorde det, men jag är rätt bra på att kommentera allt jämt, så det får gå ändå. Men kan säga att jag älskar bloggen precis som den är, och ser upp till dig något oerhört.
Och just nu gillar jag att läsa om just förskolestarten. Vi har själva beslutat att vänta tills Sigge är nästan två år, så är spännande att läsa om nån som är ungefär lika gammal vid starten, så att säga. :)
Kram!
Kommer ihåg när jag lämna Leah första gången, usch vad hemskt det kändes. Ska nån annan ha ansvar för mitt barn och jobbigt när hon grät när man gick därifrån. Men samtidigt visade hon så mycket hur hon trivdes och älskade sin nyfunna vänner. Åh, blandade känslor...
Första bilden på Tuva, känns så Tuva nu. Inte för att jag känner er personligen men bara av att döma med bilderna på henne nu :) tänk vad personligheten visar sig fort :)
Och vet du, jag kommenterar från mobilen. Den döööööh ;)
Åååååh Hej Åsa! Och tack för du tar dig tid - mobiltid dessutom! Det värmer! :-) Hur gammal är din Leiah? (ser nu att jag stavade hur fel som helst) Leah skulle det vara... :)
Jag förstår alla föräldrar som mår dåligt inför fskstart. Det är tufft och omvälvande och jag själv var rätt knäckt precis innan inskolningen och kommer nog in i en ny fas innan tisdag då jag ska börja jobba... (varning för psykbryt inlägg i helgen) ;-)
Men nu Känns det iaf bra... Inatt sov jag visserligen bara 2h och låg och utvärderade förskolan (m.m) men det får gå det hör. En dag i taget... :-)
Kram till dig!
PS Åsa - precis så känner jag med! Att den bilden är "sååå Tuva". :-D häftigt att du ser samma sak!!! :)
Åh, vad härligt att det går så bra! Tror Tuva kommer trivas galant bra på förskolan, med massa roliga barn att leka med, leksaker och framförallt alla dessa kreativa och fantasifulla lekar! Och pedagogerna! Förskola, eller i vårat fall dagbarnvårdare (dagmammma, som vår föredrar att kallas!), kan faktiskt vara alldeles jättebra, när man väl kommit över den där första perioden när alla (föräldrarna) skall vänja sig ;D Kram
Herregud. Går min kommentar ens att läsa? Det var nog det värsta jag bidragit med hittills i din blogg. Femtioelva utropstecken och sjuttio parenteser. My god. !!!!!!!!!!!!!!!))))))))
Så härligt att lämna barnen på förskolan utan tårar. för oss tog det säkert ett halv år innan jag kunde lämna Elias utan att han grät efter mig. jättejobbigt men nu vinkar han bara och säger "hejdå mamma"
Tjötis: i love it!!!!!!!!!! Hängde med på varje ord! :-)
Nu ska jag åka och hämta min Fis! !!!!!!!!!!!!;)
Grym unge du har;) verkligen helt underbart att ni har haft möjligheten att låta henne börja vid 2. Jag blev "tvungen" att skola in Moa vid 14 månader. Ett misstag jag inte gör om med Albin för hon var egentligen inte alls mogen för det..man lär ju sig av sina misstag heter ju det..
Kram
Va härligt att de gått så bra idag! Det är en sån himla lättnad för en själv!
Inskolningen med Edvin var så himla svår och han var ledsen varje dag i säkert ett år medan Elsa aldrig fällt en tår!
Läs den där meningen igen, den rimmade nästan! Haha!
Kraaaam
Skönt att hon trivs o det har gått bra kram;)
Åh vad roligt att Tuva trivs!
Då kommer ju allting bli så mycket lättare för dig och Martin, när ni vet att hon har det bra där när ni jobbar.
Stooora lilla Tuva. Det känns som igår som du tampades med foglossningarna från helvetet, men det var nog ett tag sen i allafall!
KRAM
Vad roligt att det gått så bra!
Vad skönt att det går bra för Tuva!
Hon röjer nog järnet hela dagarna. Och somnar på en gång, kan inte låta bli att fnissa och tänka på alla kvällar du satt med snöre och drog i vaggan :) Allt som behövdes var alltså förskolan, höhö ;)
Och snart dags för jobb, hur känns det? Längtar du?
