EN EVIGHET BORT

 

Den här bilden la jag ut tidigare idag på instagram. Den fick typ en like. Hundbajs kanske inte har så högt instavärde men bilden illustrerar tydligt min vardag. Det är början på januari och jag blir så otroligt deppad av vädret. Egentligen är jag kanske en av de största vinterhatarna och det är just därför jag får igång så på julen eller snön för att ta mig igenom skiten. För som det är nu står jag inte ut.

 

Tanken på att det kan vara såhär ända fram till april får mig att vilja gå i ide och inte vakna upp förrän till den första liljekonvaljen slagit ut för nej, jag gillar inte förvåren heller. Jag står inte ut med slasket. Snälla snön kom tillbaka. Tanken på att dessutom spendera ca två timmar om dagen ute på gården när jag är tillbaka på jobbet gör mig också så sabla sänkt. Nederbörd och kyla, please. Det enda sättet att ta sig igenom det här.

 

 

Sommaren på Fina Fisken, känns en evighet bort tills vi sitter där och sippar på syltburksdrinkar.

 

Jag är precis likadan. Så fort snön smälter och mörkret kommer tillbaka kommer jag på mig själv med att kolla på restresor och drömma mig bort... :-P

Jag är precis likadan. Så fort snön smälter och mörkret kommer tillbaka kommer jag på mig själv med att kolla på restresor och drömma mig bort... :-P

Och jag är tvärtom ;) Skulle gärna vilja bli av med snön, vi har så mycket här =/ Att halka runt 5 mil till förlossningen i mörkret gör mig lite orolig, hade gärna föredragit en ljuus juninatt för just den åkturen, men men ;) Man kan inte få allt.
Men jag förstår dig ändå, ingen snö i januari är inte så skoj.. Lite ljus vill man ju ha.