Vi sitter vid köksbordet och fikar. Tuva har klivit ner från sin stol och går runt på golvet iklädd bland annat mina gamla strumpor varpå mamma säger: Fastän det är över tjugofem år sedan du hade de där strumporna minns jag precis att det är ett litet jack under ena foten.

Mamma behöver ingen blogg för att minnas de små sakerna. Hoppas mitt eget minne är lika rikt när Tuva är lika gammal som jag (om jag nu lever då vilket jag innerligt hoppas men inte kan ta för givet och alltså måste skriva denna parentes).