Nu har vi haft FF i över en vecka. Mamma har varit bortrest och vi har passat på att leva mer och städa mindre. Skönt. Saknar dock att ha någon som kan ta Tuva en liten stund när man ska handla. Sen saknar jag mamma också, såklart. För några nätter sedan kom vi på värsta grejen. Vi lägger alltid Tuva i spjälsängen i mammas rum och bär sedan över henne till oss. Men i torsdags ville hon sova i min mammas säng så vi lämnade henne där och vi tänkte att det aldrig skulle gå men jo, ungen somnade! Så jag sov där med henne och hon sov hela natten. Likaså natten därpå men inatt vaknade hon vid tre och ville över till sin egen säng. Men sen sov hon resten av natten. Vi har kommit på något!

Martin börjar dock bli lite kinkig och saknar mig och skyller på att han sover sämre utan mig. Men sorry älskling, att äntligen få sova med sitt barn går liksom före (Tuva vill annars aldrig sova med oss och jag typ sörjer det).


(Tråkigt inlägg, skriver det främst för oss)