PÅ HENNES SHITLIST

Idag är jag hemma och vabbar. Tuva vaknar och ropar att hon vill komma. Jag svarar henne varpå hon ropar att "bara pappa ska komma". -Men han jobbar säger jag till henne. Så nu vägrar hon att komma upp och jag får absolut inte hämta henne. 

Vi har en där "shitlistfas" igen där allt som innebär mig är pest och pina. Jag får inte ens se på henne då låter det såhär: "nej nej NEJ mamma inte titta mig". 

Igår dög jag i alla fall en liten stund.

Usch. Känner igen det där med att inte duga. När Nathalie var liten var det bara Danne dom gällde. Det verkar vara tacken man får för att man är/var föräldraledig och spenderar mycket tid med barnen.
Men vet du. Det går över.
PoK

Sådär håller Charlie också på ibland - men han varvar vem av oss som han ska köra med idag ;-)

Kram på dig!

Här hemma låter det, nej mamma jobba igen! Dumma mamma. O i nästa sekund är man världens bästa. Det svänger ordentligt i humöret, mitt också eller mina känslor iaf.

Åh Gud när jag läser detta slungas jag tillbaka till när Ville var mindre. Han favoriserade sin pappa nått enormt, och under lång tid. Jag grät och sörjde. Men sen gick det plötsligt över tack och lov.
Men hoppas Tuva är lite mer som de flesta på den punkten att hon varierar lite fram-och tillbaka med kortare intervall än ett år som Ville.
Trevlig fredagförfan!