HÖRSELTANKAR

Så kom den dagen Tuva säger: Jag hör inget, måste ha hörapparater. 

Det är som om hon nu börjar få insikt i sitt eget funktionshinder och då är det såklart bra att hon också kan utrycka och se dess behov. Men som förälder ger det en blandade känslor. Det är lite som att hörselnedsättningen blir allt mer påtaglig ju äldre hon blir. Sämre. Eller att vi förstår mer innebörden av den och därför förstår hur mycket mer den påverkar och dess omfattning och därför känns det som om den är "mer" eller "sämre". 

Tuva har kommit ikapp avsevärt med sitt språk, ordförrådet och ordföljderna är absolut jämförbara med normalhörande i samma ålder. Vi har t ex slutat att gå till logopeden varannan vecka för hon bedömde att behovet nu inte var lika påtagligt eftersom hon nu språkligt är helt åldersadekvat. Men jag börjar mer och mer se faran med detta och som jag skrev i ett tidigare inlägg så är det just hennes "duktighet" som skrämmer mig.

Vi är såna där präktiga typer som på inner varandra om att bekräfta och inte bedöma men såklart gör även vi en massa tabbar hela tiden. Men just det här hur omvärlden kommer bemöta henne med att säga att "hon verkar höra så bra ändå" och "vad bra det går att prata". Jag är rädd för att det kommer bli missriktad vänlighet. 

Tänker på orden som den hörselskadade föreläsaren sa: Det är inte inkludering om det innebär anpassning. Jag känner att anpassningen enbart ligger hos Tuva, att anpassa sig efter de normalhörande och inte tvärtom och att hon kommer att värderas utefter deras premisser. 

Vi får se. Får ta en sak i taget men känner att det är viktigt att ta del av ungdomars och vuxnas upplevelser av sin uppväxt. Träffade en helt fantastisk människa för några veckor sedan som jag på en gång kände sån där stark "tycka om känsla" till. Ni vet, när det klickar (kanske bara var jag som kände så). En förälder till ett barn i Tuvas förskolegrupp, hon kom fram och pratade med mig för vi hade något gemensamt, hon är gravt hörselskadad, och ju mer vi pratade märkte jag att vi hade betydligt mer. Om jag bara kunde förmå mig att inte vara så satans feg så skulle jag bjude hem henne och familjen så barnen kunde leka. Hon sa även att hon gärna skulle hjälpa mig med att lära mig teckenspråk. Skulle vilja prata med henne i timmar känner jag, inte bara för hennes erfarenheter av att växa upp som hörselskadad utan också för att hon verkade vara en så jäkla cool person. 

Nu ska jag äta frukost så väntar en fantastisk lördag av storstädning och matlagning inför ett efterlängtat besök. 

Åh, en sådan mappa skulle jag också vilja stöta på, irl. Har en som jag brukar utbyta tankar med (mest CI-tankar och språktankar) men bara genom datorn. Jag, som är en väldigt feg och hyfsat introvert person, tog faktiskt kontakt med en förälder i vår situation för ett tag sedan och fasiken vad bra JAG mådde av det. Långt utanför min bekvämlighetzon men oj vad nöjd jag var med mig själv och oj vad stolt jag var över mig själv, att jag faktiskt vågade.

Min son går på en förskola där det också går en flicka som har en hörselnedsättning. Hon har hörapparat och hör då ganska bra. Hon använder mycket tecken som stöd, något som förskolan tagit fasta på. Varje vecka har de ett nytt tecken som alla lär sig. Min son är snabb att lära oss här hemma samma tecken. Han är väldigt noga med att berätta för mig och sin pappa att det är viktigt att vi lär oss så att flickan ifråga också kan följa med oss hem och leka efter förskolan. Detta berikar vårat liv och jag är så glad över att min son har förmånen att få ta del av detta. Jag tror att Tuva kommer att gå hur långt som helst. Särskilt med er som föräldrar. Kram till er

Jag förstår dina delade meningar om att Tuva ber om sina hörapparater, verkligen.
Som förälder till ett barn som inte är som andra känner jag att ansvaret ligger ofta på mig för att andra ska anpassa sig efter oss.
För det är inte ofta handikapp syns. Självklart mindre på Tuva som pratar som sina jämngamla och tycks höra bra.
Ta hjälp av mamman på förskola och lär er/dig mer tecken. Teckna alltid med Tuva så att alla runt omkring ser det.
Det finns en app som heter Ritade tecken som varje dag har ett dagens tecken. Där lär jag mig, för jag tycker inte man får så mycket tips och stöd från habiliteringen iaf!
Efter att ha följt din blogg sen Tuva låg i magen vet jag att Ni hittar en lösning på detta så att även andra kan anpassa sig efter Tuva.