HÖRSELTANKAR

Vi har också ett sådant foto, en massa barn i Henrys ålder tittar på film och han syns i lite i ena kanten gåendes därifrån. Visst gör det ont? Nej, våra barn är inte sina hörselnedsättningar men oj vad det märks ibland och oj vad ont det gör varendaste gång. Och vad ont det kommer att göra i framtiden.

Ska också be om ett alladintest - känns som en mycket nyttig erfarenhet.

Hörselnedsättning eller inte, så vet jag att Tuva har världens bästa föräldrar. Fortsätt gärna skriva så att man som anhörig och oförstående kan få bättre förståelse och tips på hur vi på bästa sätt bemöter både Tuva och er. Ibland tror man att man gör rätt, men det kan visa sig vara en björntjänst.
Många varma kramar!

Tror absolut att det är viktigt att vara medveten om att hon faktiskt inte hör lika bra som hon pratar. Talet servar ju de som inte kan teckna, och det kommer givetvis ge henne tillfredställelse att kunna uttrycka sig så att alla förstår, men det räcker ju bara halvvägs. Det är inte för inte hörselskadade barn blir bra på att svara "allmänt" (så att svaret passar in nästan oberoende fråga) och ställa frågor för att få bort fokus från sig själv. Hon är verkligen inte bara sin hörselnedsättning, men det är nog ändå viktigt att hon får lov att ha sin hörselnedsättning precis som den är, i vissa sammanhang. Annars känns det som att det kan bli en duktighetsfråga. Att hon, trots att hennes föräldrar aldrig bemött henne som att nedsättningen gör någon skillnad, känner sig annorlunda och att om hon bara anstränger sig lite till, taltränar lite till och kompenserar med ett gott humör kanske kan smälta in ytterligare... Det är ju det som är så svårt för hörselskadade: de hamnar mellan två världar. Utan fullt teckenspråk hör de inte hemma i dövvärlden (trots att de där verkligen skulle kunna vara i ett sammanhang utan någon som helst nedsättning) och hör heller inte hemma med hörande. Svår nöt att knäcka, men jag tror att ni är på god väg!