REKOMMENDERAR EJ ATT LÄSA DETTA SLISK

Jaaaaa du är tillbaka igen!!!

Jag har vara lite nere över att bloggen har varit låst. Brukar kika in för att hitta lite inspiration, titta på alla dina mysiga bilder och bli peppad. Sluta inte blogga! Eller ge mig iaf lösenordet om inte annat ;)

Du ligger här på min dator som en favorit och jag trodde du var försvunnen och att jag bara skulle få följa dig på instagram, vilket inte heller är fy skam men jag gillar ju din blogg just för att den är vad du känner för tillfället. spontan, ärlig, skön, inspirerande, diskuterande och berörande är bara spontana tankar.

Du kan väl ha den öppen så att vi som gillar att titta förbi kan göra det när vi känner för det och så skriver du när tiden och läget är rätt helt enkelt :) För jag älskar verkligen många av dina resonemang du fört över tiden och dom brukar jag kunna gå tillbaka till för att minnas och reflektera över igen!
En stor värmande kram och skit i att tänka och bara gört, för du gör det jäkligt bra ;)

Hörredu. Din blogg och din raka ärlighet är något av det bästa som har hänt Svea under 2010-talet. Jag skulle aldrig aldrig aldrig aldrig tycka mindre om dig för att du är du. Det är ju dig jag har blivit sådär vänkär i! Kram!

Hörredu du min vän. Nu måste du nog backa bandet lite och bli lite snäll mot dig själv. Det låter som din blogg har fått lite för mycket prestation över sig. Kanske kommer det i takt med antalet läsare och den bekräftelse du fått. Och den är du värd för du är väldigt duktig på att skriva. Men jag blir väldigt nervös när du börjar värdera dig själv så otroligt mycket utifrån va du presterar. Nyckeln i äkta vänskap är att man tycker om någon just som den är, oavsett talanger eller brister (och oavsett hur mycket det outas på en sida på nätet). Och dina vänner gör det. Många andra människor gör ju uppenbarligen det också. Men de kräver inte så mycket som du tror. Det säger dom ju om och om igen. Men det spelar ingen roll. Om du hade 100 pers som öppet ratade dig men du ändå trodde stenhårt på dig själv och din idé skulle du ju fortsätta ändå. Just för att det kändes rätt. Det handlar därmed om din inställning till dig själv och din värdering av din prestation.
Gör va sjutton du vill med bloggen. Den får inte bli större än vad du är. Om det inte känns rätt, hitta ett annat sätt som får dig att må bra. Där du inte behöver prestationsångest. Utan bara handla utifrån magkänslan. För du duger redan. Krångla inte till det ;) Men om du ska fortsätta med den (som många vill) så behöver du nog som sagt backa bandet lite. För den är ju inte bara till för att andra ska bli inspirerade och må bra. Den viktigaste är ju du :) puss!!

Jag är så glad att du börjat blogga igen! Snälla sluta inte!
När jag, sitter en fredagskväll, ensam (eftersom gubben somnar typ 20.32 och bebisen sover även han) så kan jag ibland gå tillbaka i ditt arkiv, från graviditeten eller när Tuva var liten och läsa :) Du är fredagsmyset liksom!
Jag har inga vänner här där jag bor som jag kan prata om småbarnstiden med, så att känns igen sig när du skriver om Tuva när hon var åtta månader är jättehärligt tycker jag :)

Sluta inte blogga kära du, ge mig i så fall lösen så jag kan sippa vin och läsa dina härliga inlägg! :)

Tack! / Hanna

Äntligen är du här igen! Jag hade nästan gett upp hoppet men gjorde ytterligare ett försök att öppna bloggen och tadaah, du är här igen! Underbart! Jag har läst din blogg i flera år och älskar din jargong också hur du skriver. Högt och lågt, djupt och ytligt, glatt och argt. Det är ju det som gör bloggen personlig och helt underbar! Försök att inte vara så hård mot dig själv och lägg inte för mycket funderingar på det du skrivit eller inte, det gör inte vi läsare (alla fall inte jag). Hoppas på en fortsatt öppen blogg eller en möjlighet för oss okänningar ar få tillgång till lösenord.

Kram på dig!

Jag slutade nästan blogga nu i våras, för att jag började få dryga kommentarer, något jag aldrig fått innan på det sättet. Jag insåg på en föreläsning med Underbara Clara för några veckor sen att anledningen till att jag nästan slutat blogga var för att jag började tvivla på mitt sätt att skriva. Att jag liksom var tvungen att tänka trehundra gånger när jag skrev något så att ingen skulle kunna vrida till det och läsa in saker som inte finns. Men då sa Clara att för att kunna blogga som man alltid har gjort så måste man komma till insikt med att det ALLTID kommer att finns någon som vänder och vrider på dina ord, hur välskrivna dom än är, och det kommer ALLTID att finnas någon som hatar och avskyr och som måste spy ut sin avsky i en kommentar. Hennes bästa tips för detta var att bara acceptera att det är så, att du kan skippa att tänka efter hur du skriver, för det kommer inte att hjälpa ändå. Att liksom koncentrera sig på att inspirera dom som gillar en och skita i dom som uppenbarligen inte gör det. Det fick mig att inse för första gången att det var de där dryga kommentarerna som var hela orsaken till att jag nästan slutat blogga. För i verkliga livet har jag aldrig behövt hantera människor som kommer fram till mig och säger öga mot öga att "du är en idiot som tror att du är något men det är du inte". Så jag har ju liksom aldrig fått träna på att hantera att någon säger så till mig. Jag kan inte ta ansvar för att andra människor analyserar text enbart utifrån sina egna referensramar, de måste få komma på själva hur dumt det är att göra det. Det kanske inte alls är samma för dig, men de här orden fick mig att tänka om och bestämma mig för att lägga allt bakom mig och bara köra på. Så jag tänkte att jag ville sprida det vidare till dig, för jag älskar din blogg. Den förgyller min bloglovin-feed på ett sätt som få andra bloggar gör. Puss.

Jag älskar din blogg ditt sätt att skriva ditt sätt att få mig och skratta som en galning så mannen i mitt liv undrar vad som är så kul. Gillar att försöka hjälpa dig att hitta lampor till ditt hus. Som ett litet tack för hur bra jag tycker din blogg är. För det är den. Älskar att läsa om Trosa då min pappa är född där (men bodde inte där så länge). Roliga saker som bröllop och allvarliga andra saker i livet. Snälla få inte prestationsångest för du är bra som du är. Kram!

Har varit här inne och läst lite då och då sedan.. ja, jag vet inte riktigt när jag hittade hit men lite över ett år sedan är det i alla fall. Gissa om jag blev besviken när jag försökte gå in här för ett tag sedan och den var låst. Oh no! I ren trots eller nåt i den stilen (Kan trots från barn smitta tro?) försökte jag kika in här extra ofta. Tänkte att skam den som ger sig, jag SKA vara mer envis än den dumma rutan som ville ha lösenord. Och det funka! Tack för det=)
Kan förstå hur du tänker när du inte vet vad du kan/vill/"ska" skriva (kommer inte på något bättre ord) eftersom det finns så mycket olika åsikter här i världen och på nätet så verkar alla kunna häva ur sig vad som helst och det är ju som du säger lite orättvist att "alla" får reda på dina tankar och funderingar utan att du får tillbaka. Jag tycker dock det är super intressant att läsa olika åsikter och tankar även om det inte alltid är samma åsikter och tankar som jag har. Det behöver ju liksom inte finnas nåt rätt och fel och jag tror det är nyttigt att läsa hur olika människor tänker för att få större förståelse och kanske även lära sig något på vägen när man sitter och slösurfar. *phu* det kan ha blivit den längsta meningen någonsin...
Tror jag börjar bli trött för det känns mest som jag svamlar men i alla fall, jag är glad att du är tillbaka och hoppas du fortsätter låter oss följa dig/er!

Ha det gott!
Kram