Nu är det inte höst på fotona ovan utan det är bitande kall och kylig vinter. Fotona är tagna för ett par år sedan ute vid vårt havsbad. Men de kunde lika gärna varit tagna idag då vi sen ett par dagar tillbaka har ett stort vitt snötäcke omkring oss. Jag tycker det är en sån speciell känsla när man vistas vid säsongsbetonade platser vid "fel" säsong. Som vid en badstrand, fast på vintern. En snötäckt kall och helyt öde badplats. Men om man stannar upp kan man nästan känna solen bränna i ryggen, svetten klibba i vecken och höra vågornas skvalp och sist men absolut inte minst, barnens skratt. Men så kommer en kall vind och smaken på tungan från jordgubbsglass känns ljusår bort. Jag tycker att "Anders & Puttes känsliga bitar" med Vemod sången är alldeles underbar och den stämmer så bra in på känslan jag försöker beskriva här ovan. Inledningen är sången som jag citerade i början av texten är så rar.