Vi tog en tur ut till Tullgarns slott för att promenera på de olika promenadstråken runt slottet.

Efter att öppnat ett stängsel och gått vidare för att sedan behöva lyfta vagnen över en liten färist och sedan behöva dra vagnen med koppel för att den inte skulle köra fast i marken började jag fundera....

- Mamma, tror du verkligen att man får gå här, det känns mer som vi går i en hage än ett promenadstråk.

Ser Per Morbergs hus till höger om oss och jag bara väntar mig hur hans ska dyka upp, sladdandes på en fyrhjuling i högfart, iklädd lederhausen (hur stavas?) och bitter uppsyn och ge oss tidernas utskällning för att vi är ute och går i Tullgarns fårhage.

-Äh, han äger ju inte marken själv. Han hyr ju av kungen, svarar mamma och lägger till: så på sätt och vis borde vi kunna se det som våran mark eftersom vi betalar för den.

Jag skulle bra gärna vilja se mamma sägande det till en livs levande rasande Per Morberg (i lederhausen). Fast på behörigt avstånd.

I vilket fall så lyckades vi ta oss obemärkt ut ur hagen och hade en fortsatt skön promenad bland de riktiga promenadstråken runt slottet. All good in the end.