Det går inte en enda promenad utan att någon kommenterar Tuvas overall. Jag är annars trött på att vuxna jämt ska kommentera och bedöma barn utefter vad de har på sig (speciellt till flickor) men jag kan hålla med om att det är svårt att inte kommentera Tuvas overall och alla säger samma sak: man blir så glad av den!

 

Själv är min vinterklädsel inte alls lika färgsprakande utan jag pulsar runt i både gröna termobyxor och grön vinterjacka så jag ser mer ut som en mer påpälsad variant av skogsmulle. 

 

Här har ni Tuva och mig på sparkfärd. Hon åker baklänges för att hålla i sig så hon inte trillar av och hon tycker det är superroligt. Däremot är det väldigt svettigt för mig för vi har för få nedförsbackar att åka i (sen ska man ta sig upp för de också) men eftersom kommenunen envisas med att sanda så mycket så går det trögt att sparka. De senaste dagarna har vi tagt pulkan istället. Jag har försökt att få Lykke (mammas hund som jag tar hand om när hon jobbar) att springa med oss samtidigt som jag ger fart men hon är alldeles för väluppfostrad och helt inställd på att inte dra så istället springer hon fot med sparken. Vi har försökt med sele, godis, att mamma springer före och peppar henne men det går helt enkelt inte.