Jag måste en gång för alla skrota "mammabloggstiteln" som jag ofrivilligt förpassats till. Det här är inte en mammablogg. I min blogg delar jag med mig av valda delar om mig själv och mitt liv som däribland inbegriper mina tankar som förälder men också i dokumenterande form om min dotters vardag och utveckling. Jag har alltid varit kriktisk till fenomenet "mammablogg" och ifrågasatt hela den trenden.

I samband med min graviditet fick jag mycket fler läsare. Jag var heltidssjukskriven med för mycket tid och förpassad till viloläge. Hade då mycket i utbyte av andra i liknande ituation att dela med mig av den omvälvande tiden som gravid och drömmarna inför det kommande livet. Under det gågna året har jag även valt att fortsätta att skriva mycket om bebistiden, om min dotter och allt som berör därtill. Tuva är en ytterst stor del av mitt liv och det vore konstigt att utesluta henne från bloggen. Men bara för att jag är förälder och skriver om min dotter vill jag inte hamna under rubriken "mammablogg".

Det är självklart smickrande med så många fler läsare men när intresset är större för hur min dotter spenderat sin dag upplever jag därför att min blogg har blivit någonting helt annat än vad jag kan stå för och ur den synvinkeln sett är min blogg helt fel forum för den typen av läsare.

Det är mycket som förändras i livet när man blir förälder och självklart återspeglar sig det i min blogg eftersom den är en blandning av det som berör mig i mitt liv. Men jag som person är inte direkt förändrad. Något blödigare och tröttare kanske men annars är jag pretty much the same. I relation mot den bild som visas upp av de som kan karakterisera sig som "mammabloggare" upplever jag mig som person som avvikande. Det finns en trend och jargong som min person är långt bortom. Min person har inte förändrats mycket, men mina nära har gjort mig uppmärksam på att min blogg har.
Både de och jag saknar den som den var innan. När min man, som varit min absolut hängivnaste läsare och största supporter inte längre läser lika dlitigt, då är det något som inte stämmer.

Jag kommer att göra en Alexander Shulman och minska bloggandet om min dotter. Det känns mer rättvist mot henne. Hennes närvaro i bloggen kommer självklart inte att upphöra helt men hon kommer nog att synas mer i bild än i text. Det är ett gemensamt beslut och det är inte helt omöjligt att vi kommer starta en egen familjeblogg i dagboksform att uppdatera lite då och då. Nära till oss är välkomna att höra av sig angående lösenord till den om intresse finns.

Men jag har lovat att berätta om Tuvas nya gudomliga sovmönster och hur vi gjorde för att nå dit. Sen kommer jag inte hålla mig från lite uppdateringar från morgondagens 1-års kalas. Måhända att det kanske blir lite färre uppdateringar, som alltid skriver jag beroende på min egen tid och efterfrågan.