Men alltså hur glad blir jag inte när jag på rasten går in pch ser att jag har flera underbara kommentarer som väntar på att läsas. Till mig. Jag har gått undan och sitter i min gamla kofta och bara myser mig till hybris av meningar som "Din blogg och din raka ärlighet är något av det bästa som har hänt Svea under 2010-talet. Jag skulle aldrig aldrig aldrig aldrig tycka mindre om dig för att du är du". Eller som denna: ) "Du är fredagsmyset liksom!"

Det är ju det jag vill. Jag vill bli ert "fredagsmys" igen. Utan att analysera, läsa in, bli rädd för feltolkningar och censurera mig. Jag hoppas ni läsare hittar hit igen och tar "tillbaka mig".