Vi såg en bra film i förrgår "Water for Elephants", absolut sevärd. Jag tycker att Reese Whitherspoon ofta levererar och gör bra rolltollkningar, förutom när hon ställer upp i skräpfilmer som "Legally Blonde" och "How do you know". Eller hon gör det bra men jag tycker inte att det är filmer som direkt stärker hennes "varumärke". Däremot gillar jag inte hennes motspelare, Robert Pattinson. He´s just a pretty face. Men så gillade jag inte Twilight filmerna heller och jag kan inte se skillnaden på hans karaktär i denna film eller i Twilight. Eller jo, i Twilight har han vampyrtänder. Just det.

Water for Elephants fick mig att gråta flera gånger och min Martin som alltid avskytt cirkus hade också svårt för vissa scener där djur kom till skada. Men filmen var bra och väldigt vackert gjord och det fick mig att känna. När eftertexten rullade grät jag som alltid när en film är slut och kände så mycket tacksamhet för det liv jag lever och blev återigen påmind om hur snabbt det bara kan ta slut. Den ständiga vetskapen om hur snabbt livet kan vända gör att det knuter sig i magen på mig och jag tänker alldeles för mycket på allt fruktansvärt som kan hända.