Den här bilden är som ni förstår två år gammal. Här står jag i typ sjunde månaden och ser sådär mysgravid ut bland höstlöven. Eller nåt.


Det enda jag tänker nu: Varför står jag i skogen iklädd Madickens nattlinne!?


Btw, det känns som om alla som fick barn i samma veva som vi väntar tvåan just nu. För mig och Martin känns det som vi precis kom hem från BB och är inne i babybubblan av att" det går omöjligt att göra något lika bra en gång till". Som vi känner just nu så tänker vi oss inte syskon till Tuva men att yppa en sån sak högt riskerar man halshuggning av. "Älskar man sitt barn vill man ge det ett syskon" självklart kan det vara så men vad är motsatsen då?

Så därför, eftersom så få andra säger det högt så gör vi det. Nej, vi tänker oss inte ett syskon till Tuva. Men det kan självklart förändras. Men som det känns nu, nej.