Vi har knappt några foton alls på oss tre tillsammans. Faster Anna tog i påskas denna bild och allt var som upplagt för ett "kodak moment". Solen strålade, vi hade kalasfina kläder på oss och vi satt i en vitsippsbacke höga på kärlek. Men det ville sig ändå inte. Bilden är fin i sig i vi som familj och Martin fick till ett skönt smile men min egen prestation är jag inte nöjd med och fotot blir knappast något som hamnar inramat på väggen. Därför får den i stället hamna i en digital ram här på bloggen. Någon slags uppmärksamhet förtjänade den ändå att få. Om inte annat för att Tuva var på bilden och foton på Tuva kan det aldrig bli för många av...