Nu ska jag blogga om naglar.




Som alla mornar så lyssnade jag imorse på Rix MorronZoo. När det kom till min favoritdel "Hissa & Dissa" så dissade Titti långa naglar. Eller främst långa naglar på henne själv. Hon avskydde när hennes naglar växte över själva fingerkanten och hon är nästan manisk med nagelfilen. Jag kan inte annat än att hålla med henne.
Jag har kommit fram till att jag avskyr långa naglar. Och det även främst på mig själv.

Jag bryr mig inte om hur mina naglar ser ut. Inte ett jota. Jag erkänner: jag klipper mina naglar. Jag klarar inte av att fila. Ni vet den där känslan när någon drar naglarna mot en griffeltavla och det gnisslar så illa att det känns som om man brinner upp invärtes av plåga. Den känslan får jag av att fila naglarna. Sen så tar det tid. Vem har tid med det när det bara är ett klipp ifrån?

Jag tog mig en ordentlig funderare på det här när jag satt i bilen och hade lite tid att slå ihjäl. Jag kom fram till att jag lätt skulle kunna tänka mig att låta "växfunktionen" i naglarna avstanna för gott. Ungefär som man kan sterilisera sig så skulle jag kunna tänka mig att sterilisera mina naglar. Fast alltså jag vill ju ändå ha naglar. Men korta. Annars skulle det vara lite creepy, och så har ju naglarna en del viktiga användingsområden. som att rivas t ex, skitbra om man har en jävla älskling som man tycker inte lyssnar ordentligt, det brukar få dem att haja till. (Obs: relationstips!) Hm, men bara inte naglarna skulle bli gula äckliga och skabboga av att aldrig växa och klippas bort. Hm, antar att jag får hitta lite mer dötid att slå ihjäl och fundera vidare på detta.

Vad har ni själva för åsikter om naglar?
Hur mycket tid lägger ni ner på era egna naglar?