Jag känner att det är dags att göra en liten lägesuppdatering eller en summering av den senaste tiden. Tid för bloggen finns helt enkelt inte men jag vill tro att det kommer att finnas längre fram.

Just nu är vi nog mitt i det som vi sen kommer att minnas som den tuffaste och mest kämpiga tiden på husbyggesresan. Nu när det är så nära men ändå inte. Just nu är det rätt svårt att leva i nuet för nu vill vi inget hellre än att komma lite längre fram så att vi sen kan få börja leva igen och som vi vill. Martin drar absolut det tyngsta lasset i arbetsbörda och det börjar bli mer av en börda. Men, vi är ändå så nära. Så vi ska klara det. Sen när vi väl flyttat in så måste vi bara sänka tempot och den inre stressen. Annars kommer det inte att gå.

Jag ser på min fantastiska underbara make och han ser så sliten ut. Så trött. Så genomtrött. Han är som en maskin som bara kör på men nu börjar maskinen hacka och skorra. Jag måste genom de sätt jag kan underlätta för honom och försöka ta på mig de andra bitarna i livet som ska gå ihop och lägga på mig. Det får vara så nu en tid.

Annars så försöker vi att göra bra saker för oss den tid som finns. Vi är så glada över att haft två hotellnätter i Stockholm under våren då vi fick komma bort och ha lite roligt. Förra fredagen gick vi spontant ut på Stadshotellet och åt middag och det är sånt vi behöver. Eller bara få vara vi alla tre. Att sitta fram i skåpbilen alla tre och åka till affären. Man får se de små sakerna.

Jag har avstyrt alla våra tidigare umgåsplaner för i maj för hur underbart det än är och även om vi inte gör någon nytta på kvällen så blir det ändå en stressfaktor. Men i lördags hade jag besök av min Katrineholmsvän Anna och vi gjorde roligheter i Nyköping och upplevde en riktig 17-års kväll. Men annars så ska vi bara gå in i det sista på huset inför inflytt och göra istället göra spontana saker om de dyker upp. Vi är kanske inte riktigt oss själva heller så inte roliga att umgås med. Känns ibland som våra vänner, familj, barn, relation allt försummas pga det förbaskade huset. Vilken tur då som igår, när vi fick upp tapeter och vi ser och förstår hur nära det är och hur fantastiskt det kommer bli (bortsett från att tapeterna hade fabrikationsfel och måste åtgärdas men det orkar vi inte tänka på nu).

Det blir bra. Så in i vassen bra. Vi ska orka.