När Martin skulle fylla 25 bad han uttryckligen om att önska sig ett smycke som skulle vara lite extra betydelsefullt. Jag tog genast kontakt med smyckestillverkaren/guldsmeden Lina som innan designat min mammas halsband som hon fick i 60-års present. Precis som vid det tillfället så skissade vi på en idé tillsammans, jag skickade inspirationsbilder i ett kollage och Lina skickade skisser tillbaka. Det blev ett silverarmband med texten "Du är mitt allt" och med datumet ingraverat på baksidan. Martin blev väldigt glad för sitt armband och det var helt unikt.

Var helt unikt. Ja, den var helt unik men nu finns den inte kvar. Det här är en sån sak som jag blivit på dåligt humör och arg bara jag tänkt på. Men nu har det gått ett år så nu ska jag nog kunna prata om saken utan att bli sådär vansinnigt arg. Armbandet försvann spårlöst och hur vi än letade så kunde vi inte finna det. Slarvpelle. Men nu har vi dock kommit underfund med var den försvann och just den insikten gör att jag inte kan bli lika rosenrasande längre. Titta på bilderna här nedan:

 

Det var alltså på BB som armbandet försvann. Förmodligen tog han av sig det innan duschen och sen kom den aldrig på igen och sen försvann den någonstans på BB i Södertälje. Tro mig, vi har ringt både BB och försökt jagat rätt på tvättavdelningen och allt utan att få fatt i något armband. Det är helt enkelt bara borta. Jag får trösta mig med att om det var någonstans den skulle försvinna så var det kanske just på BB när man hade annat i tankarna...