Jaha nu är det kris och allt är mitt fel. Som vanligt. Men vadå han får skylla sig själv som har framförhållning som en apa. Ikväll ska M på examensfest med sin klass och "oj, jag måste verkligen klippa mig" kom han på kring lunch. Jaha. Fram med Ikea saxen, babykammen (med spöket Laban på) och hårtrimmern. Men den vill jag faktiskt avsäga mig mitt ansvar från FÖR DET VAR FAKTISKT INTE MIN IDÉ utan hans. Men självklart får jag ändå skulden.

-"Varför fnissar du? Det känns inte alls bra att du fnissar" säger han och det han inte vet är att det inte är fniss utan okontrollerbart nervöst flabb över situationen som jag har totalt noll kontroll över. Jag rakar lite här, klipper lite där. Kammar och hummar sådär som min frisör gör i försök att i alla fall verka lite som att jag har koll på vad jag gör. Vilket jag inte har.

Om han har framförhållning som en apa så kan jag erkänna att jag är klippmässigt teknisk som en apa.

Nåväl. I detta nu står den "nyfrisserade" och sköljer av sig allt hår. Vi får se vad domen blir sen. Dvs om det blir någon examensfest eller ej.