Så fick vi den äntligen till slut. Vår bröllopsresa. Så efterlängtad och så fantastisk. Den kunde inte ha kommit lägligare och vi kunde inte ha haft det bättre. Oplanerat, spontant och nästan akut. Precis i slutet av en fantastisk sommar med oslagbara minnen från två underbara bröllop. En av mina bästa somrar då jag fick uppleva den ledig tillsammans med Tuva. Men samtidigt den mest hektiska. Kisspauser med ångest över att jag glömt att ta med mobilen på toaletten, kan alltså inte göra någon nytta då. Martinstackarn som inte haft en endaste veckas semester utan enbart arbetat eller varit ute vid huset. Stora beslut. Sommaren bara försvann. Sen kom den där måndagen efter bröllopet. Sandra och Marcus bröllop. Lycklig men också tom. Vad händer nu? Allt vi haft bakom oss under sommaren kommer ifatt men också allt som vi har framför oss. Vi måste iväg. Vi måste få tid för varandra. Vi måste få ladda om batterierna inför vad som komma skall. Försöker göra allt vad vi kan för att Martin ska få vara ledig och för att det ska funka inför husbygget. Återigen räddar våra vänner oss så vi till slut kan boka vår resa. Onsdagen den 1 augusti bokade vi vår resa och sen sa vi ingenting till någon. "Äh vi drar bara". Och så drog vi. Checkade in med våra mobilen på facebook. Hastalavista, och sen gick vi på planet till solen och värmen och en vecka för bara oss själva. 
 Våra svåraste beslut: Ska vi bada i poolen eller i havet? Ska vi dricka vin eller öl till maten? Den veckan var så välbehövlig och vi är vår familj, släkt och vänner evigt tacksamma som möjliggjorde för vår bröllopsresa genom att sponsra resan i bröllopspresent!