Vi shoppar inte. Vi köper inte saker i onödan eller när den ens är nödvändigt. Vi suktar och vi drömmer. Jag suktade och drömde om dessa skor. Nu står de i min garderob. Bara det att han gick tydigare ifrån lektionen och tog tunnelbanan in till stan och gick till just den butiken där jag några dagar tidigare stått och suktat. De kostar inte mycket, men gesten är väldigt dyrbar för mig. När man inte har råd att handla så är det värre när man kärar ner sig i något som är inom en rimlig prisklass än när de är totalt bortom all rimlig sans och förnuft. Jag ville så gärna ha de här skorna. Jag satt till och med och tittade på de på nätet dagen efter när vi kom hem. Men mitt under middagen då vi firade 6-månaders bröllopsdag kommer han fram med en vit plastkasse med emblemet för skokedjan. Jag blir så glad att jag börjar gråta. Nu vill jag bara att det ska bli vår så jag får inviga dem.