Vi har faktiskt en katt. Egentligen är vi inga kattmänniskor utan står valet mellan katt och hund är valet solklart. Vi är båda uppväxta med hundar men en hund kräver så mycket mer omsorg än en katt så därför föll valet på en katt när vi ville utöka vår skara 2007. Vi hade innan först testat vårt ansvarstagande med både blommor och guldfisk. Guldfisken, Vichy Nouveau, släppte vi ut i det fria i mammas naturdamm och fick simma bland andra guldfiskar men gick dessvärre ett bistert öde till mötes en kall vinter då mammas vattenpump till dammen la av och dammen blev bottenfryst.

 

Men så kom Tintin in i bilden. Vi bestämde oss en sommar för att vi skulle skaffa katt och som jag är när jag fått för mig någonting så kunde jag inte släppa det som innan bara var en tanke utan det blev snart verklighet. Men så kom diskussionen, uppfödd raskatt eller bondkattsunge. Valet blev ett mellanting. En uppfödd blandraskatt mellan norskskogskatt och persér (sa uppfödaren). En yttepytte liten vitgrå krabat som vi innan döpt till Maja flyttade hem till oss (ja, den var tolv veckor) men efter ett dygn fick vi åka och avliva den för den var så sjuk. Vi var helt förkrossade. Efter mycket tankar om för och emot så gick vi ändå med om att ta en annan katt.

 

Kommer aldrig att minas den svartvita katten med Hitlermustasch som stirrade på oss långt inne från sin kattbur. Uppfödaren kallade henne för svartvit för att hon var så vit och tydligen var hon en syster till Maja. Det där med norsk skogskatt eller persér det vette fan hur mycket det är i Tintin... Men Tintin är en riktig katt. Återhållssam, hög integritet, och skygg. Men med oss är hon kärvänlig och gosig (när det passar henne) och vi älskar henne högt och de gånger hon varit borta länge får vi panik av att tänka oss utan henne.

 

Jag är så himla glad att Tuva får växa upp med (som nu) både hund och katt i hennes hem. Bättre träning inför förståelse som empati och respektiv finns inte utan det blir så tydligt med djur. Från början var Tintin helt ointresserad av Tuva och kände sig nog rätt sviken av oss för hon sov inte med oss det första halvåret av Tuvas liv (skulle jag varit katt skulle jag också hållt mig undan med tanke på hur mycket Tuva skrek om nätterna). Men det är fint att se de två tillsammans idag och Tintin visar också värme inför Tuva men någon gång har det hänt att Tuva åkt på en väl befogad "kyss".