Förskolestarten gick som väntat alldeles förträffligt. Nu väntar tre dagars heldagsinvänjningar då jag ska vara med och nästa vecka kör vi utefter hennes schema men jag finns hemma på stand by.

Tuva kommer tillsammans med några andra barn att vara de äldre barnen på hennes avdelning som är förskolans småbarnsavdelning. Hon har även resurs pga hennes hörselnedsättning och förskolan använder redan tecken som stöd i sin kommunikation. Hon kommer att gå fyra dagar i veckan mellan halv åtta och tre med undantag på fredagar då hon slutar en timma tidigare.

Vi hade aldrig klarat att få ihop tiderna om det inte vore för min fantastiska mamma som väljer att gå tidigare i pension så hon kommer att hämta Tuva tre dagar av fyra. Annars hade vi aldrig fått ihop det. Jag kommer att arbeta 75% och Martin har fått skjuta fram sina arbetstider för att Tuva inte ska få för långa dagar på förskolan. Barn med hörselnedsättning och som använder ett hörhjälpmedel som i Tuvas fall hörapparater blir mer ansträngda och trötta så därför är rådet starkt att om möjligt undvika heltidsdagar. Vi hoppas att detta ska funka och gör det inte det, ja då får vi anpassa oss på nytt.

Det som blir tufft är det satans förbenade huset. Hur vi ska få ork och tid till det men samtidigt för varandra och familjen. Det är vi själva som gett oss in i det här och jag tycker inte att vi har rätt att beklaga oss, men fan...
Det är tufft. Jävligt tufft.