LITEN TUVA SJÄLPER OFTA STORA LASS...
Publicerat: 2011-08-24 Kl: 19:25:15 | I kategori: Förlossningen & allt vad det innebärJa, jag vet. Jag vill inte höra något om att jag ska vara glad och tacksam för det jag har ändå. Jag är carpe fucking diem personifierad. Jag vet och kan allt det där om att se fokusera på det ljusa i stället för det dunkla. Jag vet också att jag kommer att komma igen. Men låt mig idag få vara ledsen över att jag inte får föda igen. Låt mig få landa i detta besked och inte ångra att jag delade det mer er. Jag är oändligt tacksam för allt jag har och inte inte ens när jag gick sönder åt helvete önskade jag något annorlunda. Så tro mig. Jag är en jävel på att vara optimist ända in i det sista och fokusera på det positiva ända in i det becksvarta mörkret.
HÄR kan du läsa min förlossningsberättelse.
Såhär skrev jag i januari att jag kände inför min förlossning och jag känner fortfarande likadant och vill inte ändra på något: "Jag skulle aldrig vilja ändra på min förlossning i något avseende. Många frågar mig ”varför det gick som det gick”, varför jag ådrog mig denna vad läkarna betraktar som en ”större skada”. Jag antar att man gärna vill ha någon att skylla på. Men för mig är sådana spekulationer inte relevant. Jag födde på sidan, vilket är en väldigt bra förlossningsställning, kvinnan som förlöste mig var chefsbarnmorska med tjugofem års erfarenhet, det såg hela tiden bra ut fram till sista axeln skulle ut. Jag ser det som så att ca 3-4 % drabbas av detta och det råkade bara vara så att det var på min lott att vara en av dessa procent, men samtidigt så var det så att just jag fick världens finaste lilla Tuva. Hur kan jag då på något sätt vara bitter och önska min förlossning på annat sätt? Om någon skulle berättat för mig innan förlossningen vad som skulle komma att ske då skulle jag nog bönat och bett om kejsarsnitt, och nu med facit i hand, hur skulle jag då ha gjort? Mitt svar blir att jag skulle göra om det om och om igen. Jag är otroligt stolt över min förlossning, det var det häftigaste och roligaste jag varit med om och inte alls så skräckinjagande som jag föreställt mig. Visst kunde slutet gärna blivit annorlunda men med mig lite småkrångliga graviditet med diverse åkommor är det inte så konstigt att det skulle sluta med en riktig ”Grande finale”. Eller som min nära och kära vän Jenny säger: ”Det är inte för inte det finns ett talesätt som säger: Liten Tuva stjälper ofta stora lass”. ♥
Jag har ju aldrig varit med om en vaginal förlossning men jag kan tänka mig att det kan vara häftigt. Och som du beskrivit det (i din förlossningsberättelse) så verkar det både smärtsamt men som en överväldigande cool grej. Det är ju slajs som jag känner till och det är en normal förlossning i min lilla erfarenhetsvärld. Jag hoppas att du snart kommer vara om än inte nöjd och glad, så ändå kunna acceptera så som det blivit nu. kram.
Åh jag lider med dig. Jag ville sååå gärna föda mitt första barn normalt men blev sen katastrofsnittad i vecka 34. Hade panik första tiden efter förlossningen över att jag kände mig berövad på min efterlängtade förlossning. Vet ju dock inte vad jag missat då jag va tvungen att göra ett planerat snitt med mitt andra barn. Nu snart 4 år senare har jag fortfarande inte kommit över att jag känner mig berövad på min första förlossning men är vän med tanken om att jag va tvungen att snittas med nummer 2 också. Nu bladdrar jag iväg helt från ämnet känner jag och kommentaren kom att handla enbart om mig. Det jag ville skriva från början va bara; Klart att du får vara ledsen ♥
Förstår att du är ledsen. det får du självklart vara. Det är trots allt en stor och stark upplevelse som du blir "berövad" på. Någonstann tror jag dock att när dagen kommer så kommer nästa upplevelse vara lika stark snitt eller ej, för den upplevelsen kommer att ge er ert andra barn!
Och jag tycker ditt resonemang är HELT fantastiskt kring din förlossning och du har Heeeelt rätt inställning.
En stor kram till er!
Jag är så sjukt inspirerad av dig - var får du kraften ifrån? Herregud kvinna, snacka om driven!! :-)
Hoppas nästa förlossning blir som du vill och tro mig, ett kejsarsnitt är inget du kan föreställa dig förrän du gjort det. På både gott och ont :-) OM nästa blir snitt, kan du ju stoltsera med att du upplevt båda och det är väl inte fy skam :-)
Ta god tid på dig att sörja, det har du all rätt till.
Kram
kramar!
En förlossning är en häftig upplevelse...jag lider med dig...bryt ihop och kom tillbaka, du verkar vara en stark tjej. :)
Skickar en tanke till dig!
Kram Susanna
Väldigt tråkigt att höra och du SKA få dela med dig av det utan att folk ska komma med sina jävla moralord, klart att du ska få vara ledsen över det!
Just nu känner jag att jag aldrig skulle palla en till förlossning, vaginalt that is, men om jag fått veta att jag inte kunde mer - då skulle det ändå kännas jäkligt tufft..
Det är helt naturligt att du är ledsen. Väldigt strongt av dig att du är så öppen med detta. Det är positivt för då går det bättre att bearbeta. Stor kram till dig!
En jättestor megabamsekram till dig!!!
Höll på att skriva en jättelång kommentar men det blir bara plattityder och självreflektion som vi kan lämna åt en annan dag. Just nu vill jag nog bara säga att man måste få sörja, vara arg och besviken.
Tänker på dig
Kram
Klart du ska få vara lessen, det är liksom enda sättet för att bli glad igen.. bryta ihop och komma igen!
Men kära du! Det är klart att du får känna dig ledsen och nere över beskedet du just fått! Du skriver själv att det var det häftigaste och roligaste du varit med om, känner man så så vill man förstås vara med om det igen, ingen som kan komma och säga något annat. Får tuva ett litet syskon i framtiden kommer det bli på ett annorlunda sätt men säkert slå lika högt. men ta dig tid och vara besviken nu. Du kommer igen! KRAM!
Kramar till dig!
Tråkigt! Vet inte vad jag ska säga så det inte blir fel mer än att jag förstår dig!
Styrkekram till dig från mig!
Det är ju en sorg för dig, så jag tycker du har all rätt i världen att sörja. Du är en supertjej med en go tös<3
Många kramar till dig!!
Förstår din sorg! Man har rätt att vara ledsen!
Många kramar
Klart du har rätt att vara ledsen. Styrkekramar till dig!
Hade också en tuff förlossning där jag sprack väldigt mkt ( 8cm in i slidan hela mellangården samt även 8cm reva på tarmen.) Där orsaken kan vara sugklockan el axeln..
Har fått komplikationer o måste troligen op igen pga att pruttarna kommer ut från fel hål =( Känns ingen vidare att genomgå ännu en op..men man har ju inget val..
Har också fått veta att jag inte får/bör föda vaginalt och jag kände mig också neråt av beskedet..
Att föda vaginalt var en häftig upplevelse och skulle gärna vilja uppleva det igen..trots att man höll förblöda o att man sprack så mkt..som jag var livrädd för innan förlossningen..
Har en liten fråga till alla som född vaginalt..
Gjorde det ont för er att ha sex första gången efter att född barn?
Det gjorde för mig iaf..
Tack för en kanon bra blogg!
Kram
Wow...vilken superkvinna du är!
Sv: vad roligt! Jag var supernöjd med min klänning! De flesta bilderna från bröllopet är nog postat i maj... tror det funkar att bara googla Bodybybeijer bröllop så kommer många av bilderna upp direkt :) Hur såg din ut då? Nöjd?
Kramar om och tycker att du är en förbannat klockren tjej, mer än så säger jag inte. Ord känns överflödiga (dessutom har jag inga erfarenheter o dela av mig utav, så sorry babe)!
Massa kramar till dig.
Haft samma story som du med stor bristning vid förlossning 1 och rekommendation med snitt vid förlossning två. Kände även jag mig ledsen över detta för ville gärna vaginalt igen men.... Förlossning två blev också helt fantastisk men på ett annorlunda sätt! Vad vill jag ha sagt? Vet inte men sörj på, det måste man och sedan (som min pappa säger ibland) tar man sig i kragen och rycker upp sig;)! Kram på dig!
Jag förstår precis hur du känner, jag fick inte ens föda mitt första barn vaginalt. Jag fick inte välja utan jag var tvungen att göra ett planerat snitt. Det var bara att göra det eller riskera både barnets och mitt liv.
Det känns som om jag gått miste om det "vackraste" man kan göra som kvinna. Jag sa det till en väninna igår när hon berättade om sin jobbiga förlossning, att jag så gärna hade velat känna den där smärtan värkarna ger. Jag har liksom fött barn, men jag vet inte hur det som alla beskriver känns, att ligga där med värkar och kämpa.
Jag känner mig bestulen på något vis.
Så jag förstår verkligen hur du känner. Dock önskar jag att jag hellre var i din situation än i min, att åtminstone ha fått känna av en "riktig" förlossning.
Sofie du behöver inte känna dig som en dålig mamma jag själv gick sönder når jag födde min dotter fick sy ihop med 45 stygn men det har inte varit utan bekymmer.Önskar dig all lycka till i framtiden om det blir flera barn
Kram en annan mormor
Jag skulle också känna mig sorgsen om det vore jag. Att föda är det största och vackraste jag varit med om. Det är viktigt att få bli ledsen för att komma igen. Stor kram
Ord är överflödiga - jag skickar istället en stor kraaaaam! Ett litet p.s bara - Håller med ovanstående, man får och ska deppa lite när man är ledsen! <3
KRAMAR!
Ord känns överflödiga men kämpa på i det ledsna. Tack för en sjukt bra blogg för övrigt!
Man måste få vara ledsen för en sådan här sak Sofie! Att dela med sig på bloggen är starkt men också stöttande för andra som varit med om samma sak. Det händer ju saker i livet hela tiden som man inte vill och det ska ta tid att bearbeta dessa! STOR KRAM!
Självklart ska du få sörja och vara ledsen. Styrkekramar till dig!!!
Skickar en stor varm kram och du... Det är okej att vara ledsen ,känns sig snuvad på en evetuellt kommande förlossning - du bestämmer över ditt liv inte andra som tycker och tänker en massa.. Ha en fin dag tillsammans med din ubersöta lilla flicka..:) Kramar
Jag vet egentligen inte alls vad jag ska säga!
Men Ta den tid på dig du behöver för att sörja detta besked och var ledsen!
Du har all rätt att vara det! Men jag hoppas iallafall att nästa graviditet och "förlossning" ( säkert nån som stör sig på att jag skrev förlossning så) kommer att bli helt perfekt på sitt egna sätt!
All styrka till dig!
kramar
Som så många före mig har skrivit så känns ord överflödiga, men jag vill ändå "säga" något... Kan bara nästan förstå hur du känner, fick också en djup förlossningsskada med operation och en hel del smärta till följd. Har dock inte fått det otroligt tråkiga besked som du har, men i hjärtat kan jag förstå sorgen över att inte få föda vaginalt igen. För oavsett hur ont det gjorde där och då, så skulle jag göra det igen imorgon om jag hade chansen. Jag skickar en stor kram och hoppas att du får känna glädjen och lyckan i att sätta ett barn till världen igen, oavsett hur han eller hon kommer ut.
Just det, vill även säga ett stort TACK för att vi kända och okända läsare får ta del av er stora dag i underbara ord och bilder. Jag har både flinat löjligt för mig själv, gråtit och fått gåshud av dina fina inlägg. Ni är så fina, vilken lycka! :)
Klart du får vara besviken och ledsen, man måste få sörja. Sänder en massa kramar till dig och söta Tuva
Lilla älskade hjärtat!
Jag skulle nog också känna att det var en käftsmäll att få det beskedet. Iaf till en början.
Om man har den där starka längtan efter att föda vaginalt igen så är det ju botten med ett sånt besked.
Men som med allt annat så anpassar man sig och man finner sig i det. Man liksom förlikar sig med tanken och till sist tror jag att du kommer vara lika glad över att föda ert barn via snitt som via snipp(an).
Saknar dig massor nu och nu tycker jag att vi bestämmer ett datum när vi ses!
När kan ni?
Puss min fina fina vän
Så klart man får vara ledsen!
KRAM
