I detta nu sitter jag på tåget på väg till födelsedagsfest med människor som jag inte känner. Förutom huvudpersonen, min kusin. Det ska bli roligt och känns tryggt trots att jag antagligen överpyntat mig själv och sitter med en inre förhoppning att de andra gästerna också gått in för festens tema: glamour. Fast det sköna är att om jag nu är too much så gör det inget för min kusin och jag delar samma personlighet vad gäller more is more och extra allt och högt och lågt. Ni fattar.

Jag som inte har några syskon eller så har kommit fram till att det här är den första vänskapsrelationen som jag har med någon som jag har mer än bara vänskapsband till. Och det är häftigt! Häftigt att dela släkt med någon man tycker om. Om ni förstår vad jag menar. Ett djupare band. Fast jag är faktiskt också vän med en annan av mina kusiner men han och jag har en annan typ av vänskap där vi kanske inte delar lika mycket som jag och Malin eller ses och har en sån ständig dialog som vi har.

Självklart är jag vän med mina andra kusiner också men vi umgås inte på eget initiativ utan mer vid släktsammankomster och liknande. Är glad över att ha en släkt som jag verkligen tycker om och trivs med och som betyder mycket för mig. Vi räknas fortfarande för min faster och för min farbror som släkt fast pappa inte lever och jag skulle inte kunna tänka mig det på annat sätt för de är självklara i mitt liv.