Nej nu måste vi prata om det här med pms och reda ut vad tusan det är som händer med en själv en gång i månaden. För min del är det något som smugit sig på sen vi fick Tuva till att bli mer och mer. Från början såg jag det inte sen när jag dagen före mens satt och grät till Tele2 reklamen började jag ana ett mönster. Numera är det dock inget småsnyftande till tvreklamen utan nu kan det hålla i sig i dagar och vi snackar nu depp av stora mått. I lördags var jag så nedstämd att nästan hela vår hotelldag blev förstörd.

Det är som att jag blir sjuk av nedstämdhet och trots att jag vet varför jag mår som jag gör så är avsatsen till att ta sig upp alldeles för hög. Ytterst märkligt och fruktansvärt irriterande. Som om all världens tyngd vilar på mina axlar och känslorna gentemot mig själv är allt annat än milda och förlåtande.
Jag som annars är en rätt stabil person (tror jag) blir till ett vrak där jag listar saker jag avskyr hos mig själv, försöker övertyga min man om att skilja sig för han är värd så mycket bättre (ni hör hur vansinniga tankar jag får, han som redan har den bästa), speglar klarar jag inte av utan jag är den hemskaste, fulaste mest patetiska på denna planet.

Jag måste hitta ett sätt att kunna hantera detta. Hur gör ni? Lite lagom ångest då och då gör en bara mer mänsklig och ödmjuk men att gå runt och sabba en efterlängtad helgdag, nej fy böveln. Min taktik är att först bekräfta och erkänna att det måste vara pms, att min kropp reagerar på hormonerna. Sen kunna se mönstret och varningarna och inte stressa upp mig. Jag tror stressen gjorde mycket till. Typ att vi inte hann packa på fredagen utan målade till kl tio innan massa fläng och sen stressade hela morgonen igen och bara öste på utan kontroll. Jag får skriva ner i kalendern till nästa omgång att jag ska ta det lungt för sjutton. Se och utvärdera om det hjälper. För annars är jag rätt bra på att dra upp mig själv när jag är låg. Det är liksom "min grej", att "komma igen".

Men vid klockan åtta lyckades vi vända det hela och vi fick sedan en fnissig och rolig kväll på stan med massa god mat på Boquerian som någon läsare tidigare tipsat om (tack för den). Så slutet gott, men ändå, vi måste prata mer om pms. Jösses, vad är det som händer med en?