I förrgår ringde den skönaste tvåochetthalvtåringen och frågade om han fick komma och leka med Tuva. När jag svarade att det var självklart sa han ett bekräftande "får jag det" och hjärtat slår en kullerbytta över detta fantastiska rara barn. Så precis som vi gjort upp så kom han igår och lekte med Tuva.

 

Blir ni också extra bra när ni är barnvakter? Sån är jag. Som igår, då packade jag ner barnen i varsin pulka och gick iväg till en pulkabacke och kånkade upp och ner med barnen i backen och fika hade jag även tagit med mig. Allt för att sälja in mig hos barnet jag passar, vilken fejkmorsa jag är. Inte sjutton brukar vi ha med fika annars på våra promenader. Men erkänn visst känner ni igen er?

 

Men kanske beror det på att för sina egna barn behöver man egentligen inte "sälja in sig" och egentligen inte för andra barn heller. De accepterar en liksom som en är. Utan egentligen är det kanske barnens föräldrar som man smörar lite extra för med att visa att "se roligt vi haft och vad jag har ansträngt mig".