Ikväll är en sån kväll som jag tänker på hur mycket tid i veckan jag är med andra barn i jämförelse med hur mycket jag är med mitt eget. Men det är bara ikväll jag känner så efter att varit över tolv timmar på jobbet pga föräldramöte. Men jag hann i alla fall hem innan hon la sig (tvingade M att hålla henne uppe) så jag fick krama lite på henne innan nattning. 

Nu nattning av mig själv, att prata inför grupp och svara på frågor och (försöka) vara smart, förtroendeingivande och pedagogiskt tar verkligen ut en. Fast det är kul, jag tycker mycket om mitt jobb. Så mycket att jag annars inte alls går pch tänker tankar som "varför vara med andra barn än mitt eget". Två skilda saker, föräldraskap och jobb. Jag är ändå alltid förälder och det är bra att vi inte är tillsammans jämt. Och jag hinner heller aldrig med att längta när jag jobbar. 

Jag är trygg med att T har det bra på sin förskola och med sina pedagoger. Har aldrig varit en ledsam lämning, det skulle såklart påverka en mer. Annars är jag rätt bra på att fokusera på jobbet när jag väl är på jobbet. Men längtar alltid till bilden som vi har som rutin att Martin skickar mig vid lämning varje dag, så nog är jag lite "längtig" ändå. 

En av dagens bästa stund, när jag får min Tuvabild. Synd bara att Martin inte är lika hängiven fotografering som jag:

Jaja, det är väl iof så bilder på barn ska vara. Suddiga i oskärpa eftersom de alltid är i rörelse, men ÄNDÅ! ;-)