Idag var mormors sista högtidsstund på jorden.
Jag trodde inte att jag skulle gråta så mycket som jag grät.
Men det var fint. Nog den finaste begravningen jag varit på av mina sju.
Min farbror och "faster, och faster var också där.
De är så viktiga i mitt liv jag hoppas dom vet om det.

Speciellt min farbror, jag ser pappa i honom.

Nu ska jag torka tårarna och springa ner till mamma som varit och handlat kanelbullar.
Har varit hos mamma och sovit ett par timmar.

Finns inget man blir så trött av som av sorg.

(Har fortfarande inte någon dator, tyvärr...)