Okej, jag ska inte säga att jag aldrig freakat ur och tänkt stanna hemma för att jag inte tyckt mig ha något att ha på mig. Det kanske skedde senast i torsdags då Martin fick akuttvätta mina vita strumpbyxor och sen torka dem med hårfön och sen när jag väl hade på mig de så totaldissade jag mig själv i spegeln oCh skrek att jag "vägrade gå omkring med tjocka isbjörnsben" och sen när vi inte hittade just de svarta strumpbyxorna jag ville ha så skulle jag inte följa med på julbordet, okej det kan ha gått till så men jag är fanimig aldrig såhär hysterisk. Jag skulle snarare säga att jag är charmig ... (fråga Martin så får ni höra om han håller med, han tycker snarare att jag är en riktig LÄNK)