DET ALLA VILL VETA - HUR VI RESONERAR KRING GENUS
Publicerat: 2012-02-22 Kl: 14:29:00 | I kategori: Feminism, genus, normer och ideal | 16 kommentarer
Vi börjar lite kortfattat såhär...
Jag och min man är feminister. Vi står för de grundläggande mänskliga rättigheterna och därtill värnar om allas lika värde, möjligheter och förutsättningar. Att vara feminst innebär även att vara medveten om att vi lever under patriarkala strukturer där kvinnor är underordnade män. Att vara feminist innebär även att vara medveten om de förutfattade och begränsade könsroller som åläggs oss och hur det gror en grund för det patriarkal vi i sin tur strävar efter att förändra.
Att vara genusmedveten handlar om att se alla människor som individer och se och ge hela människan sitt fulla spelutrymme utan de förväntningar som vilar på dess kön. Istället för att se oss som motsatser till varandra och ständigt referera till oss via våra kön uppmanar man till att tänka mer kring individen som i sin tur leder till mer mångfald och jämlikhet vilket inte borde annat än att ligga i alla människors intresse, right?
Mitt intresse för feminism och genus började i åttonde klass när jag skulle konfirmera mig och därmed ingick det att studera bibeln och där uppenbarades en helt skrämmande kvinnosyn. Det blev en ”aha upplevelse” för mig. Jag började se strukturer och orättvisor som det sedan dess aldrig riktigt gått att blunda inför. Nu är jag förälder och som förälder följer ett enormt ansvar. För oss är det viktigt att vara medveten om vilka fördomar och förväntningar som finns beroende vilket kön man tillhör. Att vara medveten om att barn bemöts olika utefter deras könstillhörighet och utifrån denna kunskap och medvetenhet försöka bemöta och bekräfta vår dotter som individ och inte utefter hennes könstillhörighet.
Blev det för mycket på en och samma gång?
Vad menar hon egentligen?
Well, jag får bryta ner det steg för steg. Ska vi börja med "Skillnaden på kön och kön (/könsorgan vs. könsroll") och det som "alla" tydligen vill veta - hur vi tänker kring "det där med kläder" till Tuva?
Tillägg:
Mitt svar:
Självklart sitter inte könsrollerna enbart i kläderna men det är en del av det. Med våra kläder signalerar vi vare sig det är medvetet eller inte en rad olika saker. Om man tittar på just barnkläder så är det idag väldigt uppdelat i pojk – och flickavdelning där det är en väldigt stor skillnad på färger och material och utförande. Allt det där har du säkert själv reflekterat över men t ex på flickornas avdeling är det mycket mer färger, volanger, spets och hello kitty eller prinsesstryck. Trots samma storlek är kläderna även tightare och mindre än på pojkarnas sida (Lindex är t ex en sån kedja som fått mycket kritik just för detta). Och om man tittar färgmässigt på pojkarnas sida så går kläderna mer i mörka och murriga färger. Och där är trycken annorlunda på tröjorna t ex superhjältar, fordon. Och som jag skrev innan att kläderna på flickornas sida oftast är mindre och tightare trots samma storlek så är de då på pojkarnas sida mer rymliga och alltså mer lekvänliga och uppmuntrar till mer fysisk lek. Utifrån kläderna gör vi olika tolkningar som i sin tur gör att vi bemöter barn olika beroende på vad de har på sig. Flickor blir mer bekräftade för sitt yttre, hur de ser ut, och pojkarna blir bekräftade för vad de presterar.
Sen är det precis som du skriver en rad olika saker och stereotypiska invanda mönster som bidrar till våra könsroller. Att vara medveten och försöka bryta traditionella mönster på hemmaplan som du skriver är ett jättebra exempel på vad man kan göra ( te x inte anta och utgå från att det är mannen som ska byta olja på bilen). Våra könsroller är djupt invanda och inpräntade och det är därför lätt att falla i stereotypiska mönster, det tror jag att vi alla kan skriva under på mer eller mindre. Jag är den förste att göra det! Men jag vill uppmärksamma just den här medvetenheten och att därutefter göra sina val angående det som man tror är bäst för sig och sin omgivning. Så tänker vi.
PS! Ja, jag är en riktigt lat jävel men jag skulle hellre vilja kalla mig ”bekväm”. Så länge jag inte är ohälsosamt lat behöver du antagligen inte oroa dig varken för mig eller för min familj. Mitt främsta fokus om dagarna är att ge min dotter en bra vardag. Om jag sedan när hon sover väljer att ligga och dra mig på sofflocket istället för att träna på gym är mitt vuxna och medvetna val.


16 kommentarer, kommentera här!