Jag vet inte var jag ska börja någonstans. Jag saknar ord. Jag hade aldrig någonsin kunnat ana vilken respons mitt inlägg om min förlossningsskada skulle få. Kommentarerna strömmar in. Inlägget delas på twitter, bloggar och facebook och responsen

är helt otrolig. Både i den form att ni visar så mycket uppskattning och jag tackar så innerligt från mitt hjärta för bekräftelsen jag får. Tack, den behövs för det tog rätt mycket av mig att skriva det här. Men också i den form att så många kvinnor och även män som hör av sig och berättar om deras liknande erfarenheter av sfinkterrupturer elelr andra förlossningsskador. Det som kännetecknar är att nästan alla är missnöjda över den behandling och det bemötande de fick. Och så skammen, denna jävla skam som alla går runt med. Så här kan vi inte ha det.

Jag läser era kommentarer. Jag gråter. Jag läser de igen. Gråter lite till. Så här kan vi inte ha det.

 Men den bistra verkligenheten påvisar att det är så här det ser ut. Kvinnor som lever i det tysta med underlivskomplikationer, men för livet, skam över deras kroppar och vad som hänt dem och bitterhet över deras förlossning och tiden efteråt som inte inte alls blev som de tänkt sig.

 

Det är så mycket inom detta som måste förändras. Mer kunskap kring hur sfinkterrupturer kan förhindras och upptäckas, rätt behandling och direkt operation. Bättre information om vad som hänt och vad det innebär.

Och skammen, skammen måste bort och det är det är anledningen till att jag skrivit mitt inlägg. För det är inte förrän ämnet slutar att vara skamfyllt och tabu som det kan bli förändring.

 

 Som exempel se kommentaren här nedan.

Ja, man blir arg, fruktansvärt arg på att våra skador förbises och i vissa fall blundas inför och som ger kvinnor långsikta men för livet. Men istället för att bli arg på barnmorskan som enskild person här nedan. Se det i ett större perspektiv om hopp om förändring. Skammen måste bort såväl för kvinnor som drabbas men också inom yrkeskåren för barnmorskor där det anses som ett yrkesmisslyckande och skamligt om en barnmorska förlöst en kvinna med sfinkterruptur. Inom vissa landsting väger arbetsgivaren in antal sfinkerskador vid lönesamtal och lönesättning (Uppdrag Granskning 26/9).

 

Det är jätteviktigt att sfinkerskador förhindras men desto viktigare att de faktiskt upptäcks.