Jag har ägnat stora delar av dagen till att berätta den delen i förlossningsberättelsen och tiden efteråt som jag innan valt att undanhålla. Av skam. Men det här är inte bara något som hände mig. Det händer fler tusen kvinnor varje år och det begås flera misstag kring detta. Både hur det kan förhindras och om hur det bör diagnostiseras och behandlas. Därför är det viktigt att ta upp detta till dagens ljus och inte vara tyst i skam.

 

Frågor kan antingen ställas här nedan eller via mail. Uppge er vid kommentarer är ni snälla. Jag ska försöka att öppet svara på alla frågor i kommentarsfältet men om det känns för självutlämnande ber jag om att få svara via mail. Det är inte helt lätt och ogenerat att skriva om detta, tvärtom. Jag skulle helst slippa. Men efter att sett Uppdrag gransknings avsnitt om den förlossningsskada som jag ådrog mig kan jag inte vara tyst. Det måste ut.

 

 

Inlägget kommer om en kvart. Om ni tycker att jag varit självutlämnande tidigare så är det inget mot vad som väntar. Känns det jobbigt så avstå att läsa men berätta det inte för mig.

 

Nu behöver jag ett stort glas vin på det här.

Kärlek