Ni är dessvärre många med mig som har liknande berättelser och erfarenheter av cancer. Jag har hela morgonen haft Nyhetsmorgon på i bakgrunden och morgonens ämne är just cancer. Läser era kommentarer om och om igen och blir så berörd av era ord. Jag tycker det är viktigt att lyfta fram att våga prata om sjukdomen och allt som berör därtill och allt däremellan. När jag var femton år och min pappa fick cancer så var jag i ett mellanläge där jag stod i något slags limboläge mellan att vara barn, ungdom och vuxen. Jag hade så mycket annat på gång i mitt liv att jag inte hade tid med en pappa med cancer. Att vara anhörig till en cancersjuk är väldigt komplext och det är viktigt att lyfta fram att det inte finns några fula tankar och att allt man känner är viktigt och okej. Sorg kan te sig i de mest märkliga uttryck. Sorg och skuld ligger så nära intill.

I det skede jag är i livet och sorgarbetet efter min pappas död känner jag att det är befriande och viktigt att få ur mig min historia. Bit för bit. Har ni en egen historia som ni känner att ni vill dela med er av. Kan ni inte maila mig den? Så publicerar jag den i ett inlägg anonym eller med namn. Jag tycker att det är viktigt att sprida våra historier och att för vår egen del sätta oss ner och skriva.

[email protected]